Rubrikens fråga återkommer på olika sätt i Björn Ranelids nya bok Öppet brev till George W Bush: Paradisets nycklar hänger i helvetet, där underrubriken lyder En sann berättelse. Det är inget kort brev, det går på nästan 300 sidor, inte heller är det fråga om bara en berättelse, utan flera.

Björn Ranelid har skrivit 26 böcker, 19 av dem är romaner. Han har mottagit många pris, bl.a. Augustpriset 1994 för romanen Synden. Han är en av Sveriges mest lästa och älskade författare, vilket förmodligen bidragit till den hånfulla smutskastning han blivit offer för, främst från ungt feministiskt håll.

Han har blivit mordhotad av nazister, knivhuggen och beskjuten. När det var som värst, förra hösten, var det nära att han tagit sitt liv. Inte alla tycker om att han säger saker som att han anser att desertörerna som flydde kriget i Vietnam handlade klokt och riktigt, att de är föredömen.

I Öppet brev till George W Bush berör han de här personliga frågorna, liksom det livstidsfängelse han dömdes till vid dryga fem års ålder då han föll i en källartrappa. Fängelset består i ljudet av en sågklinga i trä han hör i sitt huvud dag och natt sedan dess (han är född 1949).

En stridsskrift

En stridsskrift kallar både han och förlaget brevboken, som inte är en roman, inte liknar något annat han tidigare skrivit och är sann åtminstone i den bemärkelsen att han skriver om riktiga människor med deras riktiga namn, om före detta knarkare som driver behandlingshem, om horor och heroinister och frälsta människor som idkar frivilligt arbete bland dem på Sergels torg i Stockholm.

Också det han skriver om kriget i Irak, om USA:s enorma vapenarsenaler världen över (700 militärbaser i 140 länder), om kriminaliteten i staterna och om vapenlagarna där, stämmer med fakta. T.ex. att man i Texas och Kalifornien har rätt att skjuta om man känner sig hotad!

Björn Ranelid skriver med frenesi, helig vrede och i stor sorg, om ondskan och dess offer, om moral, maktlöshet och makt, lika mycket om dess goda potential som om dess till synes obotliga ondska, om de många män som älskar att dia krigets och penningens bröst. Människan har ännu inte lärt sig gå på fredens ben.

Till Bush skriver han att ”du tror säkert att det är lättare att vada över Atlanten än att avstå från kriget.” Hur känns det i din själ och i ditt hjärta frågar Ranelid apropå de 152 dödsdomar Bush skrev under under sin tid som guvernör i Texas.

Vad säger
din Gud, George W?

Vad vill du George W, vad säger din Gud när du handlar i hans namn? Dina tvillingflickors liv kommer att präglas av dina gärningar som president och överbefälhavare med miljoner offer. Om Bushs ansvar för de hundratals barn som varje dag dör i krig skriver Ranelid: ”I sådana stunder måste det kännas tryggt att Gud vägleder och stöder dig. Vad säger du?”

Ranelid kallar Bush för världens största hämnare, som borde ha det kända fotografiet från massakern i Song My 1968 på väggen i sitt arbetsrum, ”för att begrunda krigets fasor.” Ranelid tror på kärleken och godheten, det har varit hans största brott: ”Kärleken är världens första atombomb och fullständigt viktlös. Ingenting på jorden har så stora händer som godheten och likväl gör så många sitt yttersta för att slita fingrarna av dem. Har du läst de orden förut?”

Öppet brev till George W Bush är en starkt engagerande läsning, eftersom Björn Ranelid är engagerad. Det är lätt att hålla med honom och att gripas av de autentiska svenska öden han skildrar, där missbruk och misshandel ingår. Våld föder våld inom familjer och terrordåd kan inte förintas med våld.

Jag är ändå inte på långt när lika säker som Ranelid på att fäder och mödrar skulle jubla om deras söner skulle komma hem oskadda efter krigen om alla världens soldater som på en given signal lade ner vapnen, trotsade befälhavare, presidenter och envåldshärskare. Alltför många fäder och mödrar fördömer och förkastar dem som inte med sitt liv ställer upp för saken, nationen eller tron. Överallt i världen, också i Norden. Alltför många unga män och kvinnor vill vara eller bli hjältar.

Paradisets nycklar hänger sannerligen i helvetet!

Du har svärdet,
jag har ordet

Björn Ranelid kan tala (och gör det så folk lyssnar) utan manuskript, det kan inte Bush. Ranelid skriver som alltid skarpt, säkert och ställvis med poetiskt lyster, om äpplen, stillhet och rådjuret i äppellunden.

”Du har svärdet, men jag har ordet. Glöm inte det”, skriver Ranelid, som trots sitt raseri och sin sorg över ondskan inte skrivit en genomgående mörk bok.

Även om Öppet brev översattes och gavs ut i USA – jag vågar inte bedöma chanserna – skulle Bush knappast läsa den ändå. Av alla intryck den amerikanska presidenten gett är det allra minst intrycket av en beläst (och vidsynt) människa.

---

Björn Ranelid: Öppet brev till George W Bush: Paradisets nycklar hänger i helvetet. Bonniers 2007.