Året är 2001 och platsen Stockholm. Alex bor med sin flickvän Eva och har beviljats ett stipendium för att skriva sin slutuppsats för Världsbanken. Han praktiserar några veckor på UD och får av en slump ett tidigare hemligstämplat dokument i sin hand. Dokumentet antyder att svenska regeringen och försvarsmakten skulle ha känt till ett attentat planerat mot Dag Hammarskjöld.
Samtidigt kommer journalisten Caroline in i Alex liv. Han fascineras av henne men kan inte avgöra om hon har några onda avsikter eller baktankar. I varje fall ”ramlar” de i säng rätt snart och hon presenterar honom för den hemlighetsfulla tjänstemannen John Warden som talar med amerikansk accent och som visar sig jobba för FN. Alex är en vanlig student, inte påläst när det gäller Hammarskjöld. Ändå känns det snart som om sammanträffandena inte enbart var en slump. Något har fört in honom i ett sammanhang där han plötsligt förväntas spela rollen som agent. Alex liv förändras snabbt för att snart påminna om en rysare.
Parallellt löper också en annan och kortare berättelse med händelser från år 1961. Det var tiden när John F. Kennedy tillträdde som USA:s president, Vietnamkriget pågick och Berlinmuren påbörjades. Hammarskjöld var generalsekreterare för FN och reste till Kongo för att möta Tshombe, ett svårt arbete. DC 6:an med besättning från Malmö störtade och alla dog. I texterna från 1961 inleds varje avsnitt med ett citat ur Hammarskjölds bok Vägmärken. Hans anteckningar används också som ram för berättelsen och för att visa generalsekreterarens karaktär.
FBI hade redan då kommit över Hammarskjölds privata dagboksanteckningar och ansåg att han led av religiösa grubblerier. Man var tveksamt inställd till honom och misstänkte att han inte var psykiskt stabil. Kunde han styra FN i den riktning USA ville? Samtidigt tycktes krisen i Kongo enbart förvärras.
Berättelsen i nutid står för bokens egentliga spänning och bäddar för en fortsättning. Jag hade gärna sett att just de delarna varit lite klarare strukturerade och att onödiga saker lämnats bort. Författaren kunde också ha spunnit vidare på Alex förhållande till kvinnorna Eva och Caroline. Nu tycks han ha glömt bort dem båda två mot slutet.
För mig personligen kommer en stor del av den spänning jag känner, liksom intresset för boken, av mina egna tankar och förväntningar; det svårförklarliga som hänger samman med Hammarskjölds personlighet, något jag med åren fått omvärdera. Jag läser gärna om hans öde igen i hopp om att mellan raderna få nya uppgifter om hans död. Tydligen finns ändå inte några sådana att tillgå men repetitionen är intressant. Man talar inte mycket om Hammarskjöld idag. Han verkar nästan vara bortglömd.
Författaren Mark Fredel är en pseudonym och Generalsekreteraren ett debutantverk. Det sägs att författaren i många år arbetat i en miljö som liknar bokens. Det framkommer också tydligt att han eller hon är en politiskt kunnig person liksom att arbetssättet inom UD är bekant. Jag tror att man bör vara åtminstone något lite intresserad av historia och politik för att gilla Generalsekreteraren.

Marita Gleisner

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.