Vid min första ankomst till Bornholm, satt en ståtlig medelålders karl med en flaska Carlsberg i näven utanför färjterminalen och tiggde pengar av passagerarna. Han, en dansk arbetslös, ville ha pengar till segelflygning att fördriva tiden med. Han var från Köpenhamn, men bosatt på Bornholm ”eftersom man ändå är arbetslös”.
– Vad tycker du, hur är läget i ditt land? frågade jag. Svaret kom snabbt med förargad stämma: ”det går åt helvete med Danmark!” – Vad menar du ? ”Den där dumma övermodigheten och blinda arrogansen som härjar i vårt land som en smitta…” ropade mannen medan han uppslukades av den strömmande folkmassan.
Var det en viss slags ansiktslös fundamentalism i det danska samhälle han hänvisade till?
När man stannar för en längre tid på en främmande plats, börjar de karakteristiska konstigheterna avslöja sig. Bakom en fasad av leende självbelåten bornholmsk vänlighet, bakom deras nätta hus och välstädade yttre, brister bilden av idyllen genom den småborgerliga mentaliteten hos det ’bondförnuftiga flertalet’ (som det ofta heter när danskarna hänvisar till sig själva), som vinner val och tycker det är bäst att klamra sig fast vid sina pengar. De har alltså bytt principen om allmännytta mot ekonomisk rationalitet.
Jag träffar ett kristet par, sjukpensionärer från Aarhus. De har köpt en av de övergivna gårdar som det fortfarande finns gott om på den bornholmska landsbygden. De har ett fint hus med en liten naturlig bäck rinnande genom rosengården. Men lyckan tycks inte vara med. De är rädda för grannens hundar, för utlänningar, råttor… kikar du in i deras enorma källarförråd – en katastrof! Det är proppfullt med alkoholdrycker och ett tiotal gigantiska frysboxar med all slags proviant som paret hamstrat under årens lopp. Det är något sorgligt med alltsammans. Makarna, akademiskt utbildade… sjuka och allienerade…måste leva i 300 år för att konsumera allt detta! Ologiskt kanske, men de låser inte sina dörrar.
Jag träffar Elin, en utbränd och mobbad lärare från Köpenhamn. Hon sitter på tröskeln och ”suger in dagen”. Hon är före detta medlem av Ny Alliance, ett bara ett år gammalt parti. Hon ville minska utsläppet av drivshusgaser (det finns lika många svin som invånare i Danmark) men orkade inte gräla över muslimer. Hennes älskare köpte ett gårdshus utan land till henne, men med en damm och vid ett skogsbryn, ute på landet. ”Bornholm är en bekväm kuliss för det nuvarande livet”, säger hon sorgset, ”enda nackdelen är svinhuslukten vart man än går”.
En dag cyklar jag förbi en gård som har en otroligt fin stämning omkring sig – åsnor och hästar ute på ängen, höns och gäss som vandrar fritt omkring, kattungar som kikar ut genom fönstren. Detta är säkert ett lyckligt ställe! Ägaren, Tommi håller på med att plantera hundratals träd. Bara inhemska sorter. Han är född tysk men har bott här i över 15 år och i Danmark ännu längre och talar danska utan brytning. Han bjuder på sjävplockat te, nybakat ekologiskt bröd av 40 år gammal surdeg och Bob Marley. Hans fru dog av cancer för några år sedan, så han har bara sina djur. Hos honom har de en fristad. Han tar vara på naturen och planterar träd och buskar så mycket han orkar. Han köpte nyss en ny gård med mera land för sina djur och träd. Han är lugn och balanserad. Hans sätt är milt och han talar med mjuk stämma om djuren och naturen. Det är tydligt att här är någon med en ovanlig kärlek och omsorg för sin omgivning. Problem? Han pekar och jag ser att ytterdörrens glasruta är sönderslagen. Det hände för några nätter sedan. Dessutom attackerades han av sina nya grannar när han höll på med att plantera. De slog honom och ryckte upp hans trädplantor. ”Jag kan inte slåss. Jag bara tog till flykten!” När han kontaktade polisen blev han åtalad för våld mot grannarna!
I de gamla gulliga trähusen i Rönne, Allinge och Svaneke med cyklar parkerade utanför, ser det ut att bo goda människor. Men hur ser deras tankevärld ut? Varje hus har sin parabolantenn, 90 procent av de filmer som visas i teve är kriminal- och våldsfilmer. Därtill nyheterna. Det har varit stökigt sedan Mohammedkarikatyrerna, protester, brännande av danska flaggan, det oavbrutna pratet om orättvisorna, rasismen, muslimhatet, arrogansen. Villy Søvndahl (ledare av Socialistisk Folkeparti) har blivit en nationalhjälte med sina uttalanden. Han trumpetar nämligen ut vad det ’bondförnuftiga flertalet’ tänker om de danska muslimerna, så som ”skrup hjem til Kalifatet!!”. Han, den välkultiverade politikern, manifesterar sin diplomati genom att uppmana Hizb ut-Tahir (den islamiska organisationen i Danmark), att ”gå ad helvede til”… Så den ’bondförnuftiga’ danska fundamentalismen hyllar honom.
Milan Annerkivi
