Natodebatten påstås vara ett jo-nej-tyckande utan argument. Så låt oss plocka fram dem.
För en finländsk anslutning talar att vi enligt musketörparagrafen – en för alla och alla för en – skulle få militär hjälp vid en rysk aggression. Rysslands medvetande härom skulle också höja tröskeln för våld eller hot om våld.


Av artikel 5 citeras ofta passusen att ett angrepp på en medlem betraktas som ett angrepp på alla. Mycket sällan nämns fortsättningen, att medlemmar skall skrida till sådana åtgärder som de “anser nödvändiga”.
Det är föga kategoriskt. Inte mycket att lita på.
Bombningen av Kosovo mot internationell rätt, utan lov av FN, visar att Nato gör – eller inte gör – vad Nato anser att situationen kräver. de Gaulle sa att allianser inte har några absoluta värden, oberoende av stämningarna när de slöts.
Men anta att natokavalleriet faktiskt skulle galoppera till varje medlems undsättning.
Sådan hjälp åt Finland förutsätter att landet själv ingriper när andra är i knipa. Vi måste vara beredda att kasta oss in i avlägsna konflikter som vi aldrig haft någon del i eller möjlighet att avstyra.
Sannolikare är ändå att hjälp från Finland skulle påräknas när det bränner till nära vårt land, i de baltiska staterna. Att dras in i en konflikt där tangerar vårt område och dess befolkning.
Under upptrappningen av en kris projiceras ofta hotbilder, helst fjärran från egna vitala områden och nära motpartens. Krimkrigets stridsteater var långt från Finland, men England valde ändå att bombardera Sveaborg som ett hot mot S:t Petersburg.
För Finland gäller det allmänt geopolitiskt att inte tänka Ryssland, utan att tänka S:t Petersburg.
Och de inhemska konsekvenserna? Ingen förnekar att det finns ryssfientlighet i Finland. I skydd av en inbillad natosköld kunde den vädra morgonluft. Om det bara gällde att flytta den förhatliga statyn från Hagnäs torg vore saken hanterlig. Det finns dock obehagligare scenarier, även om ingen skulle kräva Karelen åter.
Vad kan då göras utan natomedlemskap? Samma som alltid med en buffel som granne: bygga upp förtroende och sämja, vid konflikter sakligt hävda legitima intressen, hålla ett starkt, gärna internationellt integrerat försvar och i värsta fall projicera en beslutsamhet intill döden.
Det första nykomlingar till fronten fick lära sig under våra krig var att inte dra på sig eld.

Per-Erik Lönnfors

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.