Knappa tre månader efter att den isländska ekonomin kollapsat har författaren Andri Snær Magnason bråda dagar. Jag träffar honom i Reykjavik över en långlunch mellan en intervju med New Yorker och ett möte med SVT:s Kobra.

Anledningen till uppmärksamheten är boken Draumalandid som utkommit på engelska som Dreamland – A Self-Help Maual for a Frightened Nation. En utmanande bok som har gjort honom till något av en intellektuell talesman över den isländska finanskrisen.
– Det finns likheter mellan miljödiskussionen och ekonomin genom att man enbart har pekat på den enklaste lösningen och hävdat att de som är emot den också är emot nationens bästa. Bankväsendet har varit ett korrupt system där sanningen blev ett hot mot börsmarknaden, för sanningen skulle få bubblan att spricka, säger Magnason.

I mitten av 90-talet debuterade Magnason som poet och startade förlaget och litteraturgruppen Nykur. Han rönte stor uppmärksamhet med diktsamlingen Bonusdikter, ett litterärt spratt som ifrågasatte författarrollen genom kvalitativa dikter i en smaklös förpackning som såldes i Islands största matbutikskedja Bonus.

I kontexten kring Bonusdikter går mycket av betydelsen och vikten av Dream-
land ett decennium senare att spåra, sprungen ur en tid då allt på Island började handla om konsumtion och bankväsendet. Ett bankväsende som även varit huvudsponsor för kulturen, berömd är en reklam med isländska kulturpersonligheter som spelar fotboll inne på Landsbankins kontor.

Låsta positioner

Som före detta koloni gick Island miste om industrialiseringen och under så gott som hela landets historia har det varit en delad nation i frågan om att bevara den unika naturen, som landet till så stor grad är förknippat med, eller att bygga ut forsarna till kraftverk för att förse aluminium-smältverk med elektricitet.

– Jag kände att det var något som var allvarligt fel i hur vi kände inför pengar, utveckling, jobb, hur vi leddes att säga ja till deltagande i Irakkriget på grund av arbetstillfällen på militärbasen. Jag kände också hur fundamenten med höger och vänster var fel, att alla var låsta vid sina positioner och bara pratade i sina egna bubblor.

Magnason höll samma tal för vänstermiljöpartiet och den årliga marknadskommissionen, och responsen blev den samma.

– De applåderade och skrattade på samma ställen. Jag började fundera om jag kanske hade hittat gemensamma erfarenheter kring hur man ser på jobb, ekonomi, makt, möjligheter, med mera. Men när det kom till miljöfrågorna var lägena helt låsta i bunkertänkande så jag ville skriva en självhjälpsmanual om hur man kan komma ut ur de låsta positionerna.

I Dreamland monterar Magnason systematiskt ner de ekonomiska lovtalen om tillväxt, de oändliga naturtillgångarna och nödvändigheten av industrialisering för arbetstillfällen. Mot det ställer han istället möjligheterna att bygga vidare på Islands självbild och natursköna rykte, utveckla småskaligheten i företag och jordbruk och framförallt ta vara på öns intelligens- och utbildningskompetens. Hans ekonomiska hypoteser har visat sig vattentäta.

När militärbasen i Keflavik stängde 2006 så frångick man också den ursprungliga tanken att basen skulle jämnas med marken och följde istället Magnasons förslag i boken, idag inhyser de gamla barackerna ett internationellt universitet och en filmstudio är planerad.

– Det var ett av bokens magiska ögonblick. Samma dag som den kom ut meddelades det att basen skulle läggas ner, och när alla befann sig i ett chocktillstånd så hade jag redan skrivit vad man skulle göra med basen.

Språkets makt

På Island har boken sålt i otroliga dryga 21 000 exemplar och förutom engelska översätts den också till danska, tyska och japanska.

Magnason håller i boken en tuff ironisk ton som driver med media och en viktig poäng som han gång på gång återkommer till är vilken makt som ryms i språket och hur det går att förleda med maktspråk.

– Jag ville översätta viktiga frågor till ett mänskligt språk. Boken har inte påverkat regeringens politik, de fortsatte att bygga ytterligare tre smältverk, men den gav människor ett språk att förklara varför de inte ville att dammarna skulle byggas.
Magnason drar även paralleller mellan politikernas språkliga retorik i fallen med utbyggnaden och nu i samband med den ekonomiska kollapsen. I samband med protesterna över att stora områden skulle komma att läggas under vatten beskylldes miljöaktivister för att manipulera foton från områdena.

– Och innan kollapsen uppmanades folk att inte tro på utländska mediers ekonomiska prognoser, man sa bland annat att de berodde på dansk avund.

Känslan man får när man vistas i Reykjavik är att Island befinner sig i chocktillstånd, men samtidigt som vreden kokar är staden full av förväntan över vad som nu ska hända och möjligheten att riva upp det korrupta systemet med rötterna.

– Jag fruktar att man nu ska säga att det enda sättet att ta sig ur krisen är att bygga två nya smältverk. Men förhoppningsvis blir det en tankeförändring i hur vi har förlitat oss på endast en ekonomisk lösning. Det kan bli en grundläggande förändring för tänkandet och för Island, avslutar Magnason och famlar efter mobilen med samtal från ytterligare någon utländsk tidning

---

Draumalandid – Sjálfshjálparbók handa hræddri thjod, Mál og menning 2006. Dreamland – A Self-Help Maual for a Frightened Nation, Citizen-Press 2008. För tillfället samarbetar Andri Snær Magnason med Björk i ett miljöupplysningsprojekt och håller på att spela in en dokumentärfilmsversion av Draumalandidi.