Det är snart två år sedan Ungdomshuset i Köpenhamn revs ner till grunden. Strax före rivningen fick två före detta aktivister filma livet i Ungdomshuset. Dokumentären 69 är resultatet.


Nikolaj Viborg
och Ditte Marie Nielsen följer i 69 den unga punkaren Mads Lodahl under månaderna före vräkningen av Ungdomshuset. Den öppet homosexuella Mads delar med många andra från Ungeren erfarenheter av utanförskap som förvandlas till gemenskap i husets radikala och uppstudsiga kretsar.

Ungdomshuset tillföll de radikala kretsarna på Nörrebro år 1982, efter flera husockupationer. Det tidigare tillhållet för den danska arbetarrörelsen hann under 25 år bli centrum för Köpenhamns radikala politiska och kulturella kretsar. För att bli kvitt verksamheten sålde Köpenhamns stad år 2000 huset till en kristen sekt. Hösten 2006 bestämde Danmarks högsta domstol att ungdomarna måste lämna huset.

Ungefär här börjar 69. Alla juridiska och politiska medel är uttömda och en vräkning verkar oundviklig. När polisens batonger viner och politikerna lägger dövörat till återstår få sätt att försvara Ungdomshuset. De kravaller som skakade Köpenhamn den 16 december 2006 och de första dagarna i mars 2007 samlade tusentals människor med olika bakgrund i kompromisslös kamp mot stadens polisstyrka. Rörelsen är bred och kreativ, utan tudelning i fredliga och våldsamma aktivister.

69 frossar inte i våld. Filmen avbildar en miljö som inte tummar på radikala demokratiska värderingar. En atmosfär av kärlek och gemenskap finns närvarande även i scener av besvikelse, vrede och våld. Den förra förklarar den senare.

”Alting skal være smarte isbarer, caffe latte og smart tøj. Det er bare sådan en facade, der glitrer, og nedenunder er der bare så klamt og så meget vold. Det er sådan, fordi der er så mange forskellige mennesker i vores samfund. Og hvis du vil have alle til at ligne hinanden, kan du sagtens det, men folk vil stadig være forskellige. Så enten presser du dem ud, eller også så presser du dem ned. Og det tryk, det sprænger jo bare i luften på et tidspunkt”, berättar Mads medan bilder av Köpenhamn växlar i bakgrunden.

69 låter aktivisterna från Ungdomshuset komma till tals. Det är deras film. Grannar och politiker intar roller främst i relation till ungdomarna. Ändå är filmen mer rättfram än partisk. Ungdomshusets brukare talar ut i uppriktiga ordalag och protesterna visas utan extra krydda. Det subjektiva understryks av att den röda tråden följer Mads personliga utveckling och radikalisering under händelsernas gång.

Ungdomshuset var, och den subversiva kulturen i Köpenhamn är, en miljö som inspirerat tusentals människor i både Danmark och hela Europa, att ta oerhörda personliga risker i försvaret av det gemensamma goda. 69 lyckas fånga den här stämningen och därför är det en så viktig film. Den är viktig för hela vänstern, eftersom den visar oss en glimt av vad vi egentligen borde strida för. Och hur vi borde göra det.


69 finns på thepiratebay.org utan textning. Regissören har lovat lägga upp en textad version efter att filmen avslutat sin pågående Europaturné.

Mikael Brunila

Lämna en kommentar