Fotografen Sune Jonsson avled den 30 januari 2009. Han räknas som Sveriges främsta dokumentärfotograf och är mest känd för sin dokumentation av den norrländska landsbygden.


Fotografen, filmaren och författaren Sune Jonsson föddes 1930 i  Nyåker i södra Västerbotten. I tonåren flyttade han med sin familj till Stockholm där han blev aktiv i Fotografiska föreningen. Han var också med om att bilda gruppen 7 Stockholmare, som i text och bild strävade efter att realistiskt återge den vanliga människans levnadsvillkor.

År 1961 återvände han till hembygden då han blev projektanställd på Västerbottens museum och sju år senare anställdes han som fotograf och fältetnolog. Därmed fick han möjligheten att arbeta med sina dokumentationsprojekt, i vilka han skildrade en bygd präglad av småjordbruk och väckelsefromhet.

– Sune Jonssons fotokonst är djupt humanistisk med sin kompromisslösa respekt för och sitt känsliga avlyssnande av människors liv i helg och söcken, har Lars-Erik Edlund från Västerbottens läns hembygdsförbund beskrivit hans arbete.

Jonssons skildringar utgör en tidsbild av Sveriges omvandling från agrarsamhälle till industrination. Hans arbete med att dokumentera den norrländska småbrukarvärlden har ofta jämförts med den amerikanske fotografen Walter Evans skildringar av den utmärglade jordbruksbefolkningen i USA på 30-talet.

Jonssons gjorde också fotografiska utblickar till bland annat Kongo och New York. År 1968 blev han dessutom, i likhet med till exempel den tjeckiske fotografen Josef Koudelka, fotografiskt vittne till den sovjetiska invasionen av Prag.

Under sitt liv publicerade Jonsson 24 böcker, mestadels fotoböcker, men även några romaner och novellsamlingar. I samarbete med Sveriges Television gjorde han också ett stort antal dokumentärfilmer om bland annat småbrukare i lappmarken och kustnära fiskare.

Jonssons bilder som kännetecknas av stramhet och noggrannhet är lätta att identifiera genom dess enkelhet i val av stil, ljus och komposition. Det mest centrala motivet för hans dokumentation, som återfinns redan i hans ungdomsår, var den enskilda människan.

– God fotografi blir alltid till i den enkla punkt där man själv står som människa. Det betyder att objektiven endast är en förlängning och fördjupning av fotografens personliga sätt att se och skapa relationer till omvärlden, beskrev han själv sitt arbete.
Internationellt erkännande fick Jonsson år 1993, då han som andre svensk tilldelades det prestigefyllda Hasselbladspriset.

Niclas Mossberg

Lämna en kommentar