Men Niklas Ekdal, fram till årsskiftet politisk chefredaktör för Dagens Nyheter, har en annan syn på första världskriget, framgår det av hans färska bok Europa & skulden. Enligt honom tog kriget död på 1800-talets framtidsoptimism och globalisering och ur det föddes 1900-talets totalitära plågor. Sådana perspektiv är förstås subjektiva och inte värda någon diskussion, eftersom varken Ekdal eller jag är historiker.
Men Ekdals huvudtes är att också dagens stora problem i Mellanöstern är en följd av första världskriget, och den kan man nog protestera mot. Ekdal grundar sitt resonemang på att ett av de stora riken som gick under i första världskriget var det osmanska, vilket ledde till att segrarmakterna upprättade nya stater i Mellanöstern. Det stämmer att de upprättades ganska godtyckligt, och speciellt gäller det Irak. Men det osmanska riket hade inte levt länge ens om kriget inte kommit och man kan betvivla att det hade något speciellt gott inflytande på sina arabiska provinser.
Ekdal har ett förflutet som analytiker inom försvarets underrättelsetjänst, med subversion och terrorism som ansvarsområde. Kanske han undermedvetet har arbetat med de frågorna sedan dess, men hans försök att förklara al-Qaida och annan islamistisk fundamentalism med totalitära tankemönster från första världskrigets Europa ger inga nya insikter.
Mest gav mig nog skisserna av Europa för 100 år sedan (med tyskt och franskt material) och skildringen av Smyrnas undergång 1922, med Hemingway som iakttagare.
Niklas Ekdal: Europa & skulden. Från första till fjärde världskriget, SNS förlag 2008, 176 s.
Peter Lodenius
