Framtida ledare på navigationskurs

av Heidi Johansson

British Councils nya satsning ”Intercultural Navigators” talar förändring med nästan samma patos som Obama. Just nu utbildas 45 finländska framtids­hopp på Hanaholmens kulturcentrum.


Facilitatorn Maria Lyytinen går i cirklar iklädd stetsonhatt och talar med en avundsvärd energi om förändringsprocesser. Försenade navigatorer droppar in och sätter sig i den stora ringen. I seminariesal Tage brukar stämningen knappast vara så här uppsluppen nio på fredag morgon.

I november 2008 sökte British Council unga utrustade med ledarskapspotential samt omfattande nätverk och en stark vilja att åstadkomma förändring. Av över 200 sökande valdes 45 navigatorer som under våren 2009 utbildas i bl.a. afrikansk ubuntu-ideologi, systemtänkande och konflikthantering. Efter slutförd utbildning ska navigatorerna utveckla egna projekt som på något sätt bidrar till att skapa en bättre värld. I hela Europa utbildas sammanlagt 675 navigatorer, och tanken är att med tiden skapa ett internationellt nätverk.

– Vem har läst mer om ubuntu sedan igår? undrar Maria.

Några händer räcks upp. Maria och hennes facilitatorkollega Annina Hirvonen påminner om att det hela handlar om små förändringar i tankesättet – att inse att också fulla gubbar i spårvagnen är människor, att fråga någon hur den mår. Efter skolmassakrerna var det just en gemenskapskänsla man efterlyste i Finland.

I små grupper diskuteras vad ubuntus motto ”Jag är för att du är för att vi är” rent konkret kunde betyda i våra liv. De flesta är överens om att man på en intuitiv nivå sysslat med ubuntu trots att ordet varit obekant. En grupp diskuterar den nyligen publicerade undersökningen gällande känslan av otrygghet på metrostationer, och det faktum att fyra av fem intervjuade i en artikel i Helsingin Sanomat anser att fler Securitasvakter vore lösningen. Bara en av fem tyckte att medmänniskorna borde börja ta mer ansvar för varandra.

Oklart mål

En av de utvalda deltagarna är Maati Rehor, verksamhetsledare för Finlands Jazzförbund och studerande på Sibeliusakademins Arts Management program.
– För mig var det i början svårt att acceptera att jag inte vet hundra procent vartåt vi är på väg med det här projektet, och vad som egentligen är målsättningen. Samtidigt har det varit en värdefull lärdom att lita på processen.

Rehor får medhåll av Sirkku Varjonen, doktorand på socialpsykologiska institutionen vid Helsingfors universitet. Sirkku forskar i invandrares vardagsliv i Finland, och tycker att aktivistskolningen kompletterar hennes teoretiska kunskap. Då och då har hon ändå svårt att koppla bort det akademiska.

– Egentligen är det här en ganska bisarr situation, nästan som dokusåpa! En grupp på 45 för varandra okända människor har placerats i ett rum och fått veta att de ska förändra världen tillsammans.

Till en början tyckte Sirkku också att ordet ”förändringsledare” kändes alltför stort. Mikko Syrjänen och Minna Joensuu jobbar däremot båda med förändringar på sina jobb, och är bekanta med vokabulären. Mikko tycker att han ändå fått med sig en del nya verktyg från kursen.

– Det slags innovationspolitik vi kommer att föra i framtiden handlar mycket om just internationalisering. Tanken är ju inte att alla firmor och organisationer ska ha en egen internationell enhet, utan att det internationella ska genomsyra hela verksamheten. Hur ska man göra så att det inte bara ser ut som mer jobb?

Frilansaren Said Yusuf gläder sig åt att många av tankeredskapen som introducerats under kursens lopp kommer från hans hemkontinent Afrika.

– Jag är glad över att det äntligen är något positivt och konstruktivt som kommer från Afrika, som ubuntu-ideologin. Normalt är det ju bara krig och misär.

Said anser att det i Finland är staten som sköter om ubuntu, men undrar var medmänskligheten blir. Det finns trots allt saker som staten inte klarar av att sköta, menar han.

– Obama vann presidentvalet med hjälp av ordet ”förändring”, och det känns som om också vi skulle behöva det. Jag trodde hela tiden på Obamas möjligheter, men så många afrikaner jag mötte skrattade åt mig och sa ”tror du verkligen de kommer att välja en svart man när det kommer till kritan?”. Min optimism överlevde tack vare Obama. Jag drömmer om ett annat liv, precis som Gandhi och Martin Luther King. Det känns stort att tänka att just jag kan förändra!

Projektets chef Tuija Talvitie och koordinator Hanna Klinge från British Council är stolta över sin nyaste interkulturella satsning. Hanna Klinge berättar att Navigatorprojektet för tillfället är tänkt att ta två år, men att man nog gärna vill fortsätta utnyttja nätverket av framtida ledare även efter det, när det en gång skapats. Men vad får British Council att satsa pengar på ett sådant här projekt?

– Många har undrat vad den dolda agendan är. Men det finns ingen dold agenda, understryker Talvitie. Det här är viktigt för världen, och då är det viktigt för oss. Dessutom hoppas vi via projekten kunna mobilisera miljoner! Varför inte?

Heidi Johansson

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.