Så här i kvinnodagens efterdyningar har jag råd att vara generös, och därför tänker jag i dag vara den första att erkänna att det finns många pappor som är bättre föräldrar än jag.

Jag har naturligtvis mina goda stunder, men alltför ofta är jag ett oaptitligt nervknippe som går omkring och gormar med hitlerklackarna klapprande. För mycket testosteron, antar jag, och för långa arbetsdagar. Det är alltså inte min avsikt att låta mammaglorian lysa, och den vägen roffa åt mig fördelar.

Ändå reser sig håren när jag läser att Stefan Wallin har föreslagit ”en radikal reform” av föräldraledigheten, med sex månader för mamma, sex månader för pappa och sex månader för föräldrarna att dela på. Kan tillägga att jag just har läst boken Våld till vardags (red. Krook, Söderling, Fröberg, Ibling), vilket ju öppnar en del perspektiv.
Jag vet inte i vilka kretsar jämställdhetsministern rör sig; av allt att döma i den prydliga medelklassen, med välrakade, hyggliga medelklasspappor som läser godnattsaga och bakar fullkornssemlor med barnen de kvällar mamma sitter sent på möte?

Men de pappor som dricker, slår och drogar, menar han att de också ska ha ett halvårs obligatorisk föräldraledighet?

Här i Helsingfors östra förorter ser jag dagligen i metron och utanför krogarna män i vars vård jag inte i första hand skulle lämna över en sex månader gammal bebis. På tåget gapar bänkarna tomma omkring dem, ändå menar man att de kvalificerar sig som barnvakter?

Jag vet, jag vet. Barn har rätt till sina pappor. Och kvinnor slår och super också. Men en gravid kvinna går ändå på mödrarådgivningen åtminstone ett halvår före förlossningen; hon förbereds mentalt och fysiskt, hon får kostråd, man håller henne under uppsikt. Ingen kollar männen som kan vara i vilket skick som helst den dag de plötsligt tvingas ta hand om ett krypbarn.

Hur tryggt är det, Steffe, ärligt talat? Mot bakgrund att det till nittio procent är männen som står bakom våldet i världen? Med hur många procentenheter ska vi räkna med att våldet mot småbarn kommer att öka, om vi radikalt reformerar föräldraledigheten och lämnar hustrumisshandlare och missbrukare på tumis med sina blöjbarn?
För så naiv är du väl inte, att du inte tror att det kostar liv?

Wallins förslag lär nu ligga på social- och hälsovårdsminister Liisa Hyssäläs bord och innan hon i feminismens namn låter det gå vidare tycker jag att det är min plikt att komma med en liten vädjan.

Jag är själv övertygad feminist och skulle inget hellre se än att män och kvinnor delade på föräldraansvaret. Men snälla, rara hälsovårdsministern: Familjerna måste fortsättningsvis få välja! Att tvinga allsköns kriminella dårar att ta hand om spädbarn kan bara resultera i att kvinnor stannar hemma gratis.

För det som på pappret ser ut att gynna oss kvinnor, gynnar i själva verket bara dem som redan mår ganska bra. En kvinna som kämpar mot alkoholism och familjevåld förlorar en del av sin lagstadgade moderskapsledighet och får bara huvudvärk och magont i stället.

Jenny Kajanus

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.