Likes Into-pamflettserie har hunnit fram till band 11 och slår hårt mot våra sargade supermarketsamveten.
Olli Tammilehtos Rahdin rikokset är en tur runt jorden i en smutsig långtradare som läcker bensin, i ett moln av avgaser och småpartiklar, med en last billig tysk edam, chilensk broiler i plastförpackning och osorterat elektronikavfall. Vid vägen ser vi en läckande gasledning, en rykande soptipp med tillhörande måsar och mot den röda horisonten ett dussin pittoreska kärnkraftverk. Det enda som är regelrätt fint är motorvägen som är nybyggd ovanpå liken av 70 000 söta ekorrar och kaniner, och minst tre vägarbetare.
På bakpärmen står det att bokens fakta kan kontrolleras i de över 200 referenserna: en upplysning som kanske är ämnad att ge mera tyngd åt argumentationen, men som i sammanhanget verkar närmast redundant.
Även om en del av den massiva mängden siffror och fakta skulle vara fel gör Tammilehto det tydligt att vårt beroende av konstanta, omfattande transporter av allt från råvaror till dagligvaror och människor inte är civilisationens krona som befäster vårt herravälde över planeten, utan den fysiska manifestationen av ett fullständigt irrationellt och ohanterligt system som kommer att göra slut på alltihopa.
Det globala transportsystemet handlar inte längre om att ge oss tillgång till varor från hela världen, eftersom vi vill ha dem och behöver dem. Det handlar om att det är lönsamt för en del att frakta varor av och an på ett sätt som både förstör miljön och ökar den globala ojämlikheten. Dessa har dessutom med politiska beslut uppmuntrats till det här vansinnesbeteendet.
”År 2006 både importerade och exporterade Storbritannien 14 000 ton chokladöverdragna våfflor”. Vi ska inte heller glömma att förpackningsmaterialen har transporterats, och deras råvaror och de fordon som fraktar dem, och fordonens råmaterial och delar, och de material som har använts för vägbyggen och de människor som har arbetat med dem. Allt det här kräver massiva mängder energi och smutsar ner med avgaser, föroreningar och buller. Och så tänker man sig att marknaden snart tar hand om miljöförstörelsen med hjälp av biobränsle och energisnåla personbilar.
Mycket av det här visste vi, men konkretionen i Tammilehtos argumentation är en effektiv påminnelse. Varför talar ingen högt om begränsningar av internationella transporter? Miljöbeskattning? Skuldbeläggande av den enskilda konsumenten är nog här helt på sin plats, men det finns en risk att folk tänker mera på sin shoppingkorg och sin kompost, än på de politiska beslut och samhälleliga strukturer som stöder den nuvarande utvecklingen.
”Utopier uppfinns när det politiska tänkande är fattigt”, skriver Eetu Viren i Voima 3/2009 och också Rahdin rikokset skulle ha tjänat på att lämna läsaren i den konkreta smutsen, i stället för att i slutet av boken lotsa in henne i ett framtida postkapitalistiskt paradis där segelfartygens ankomst i hamn är en sällsam och väntad ritual som ger orsak till fest.
Olli Tammilehto: Rahdin rikokset. Kansainvälisten tavarakuljetusten ekologiset ja yhteiskunnalliset seuraukset. Like, Into-pamfletti, 2009.
Nora Hämäläinen
