I hela Catharina Östmans författarskap, dikter mest, är tematiken i stort sett densamma. Det handlar om att hitta sitt eget sanna jag, sin inre frihet och att försöka leva i enlighet med den. I hennes romandebut Jag sökte en dröm för den unga Ida Maria en ständig kamp med sig själv, sina känslor av skuld och sin längtan att ge sig hän åt sitt lärarinnekall.

Förutom dikter har Catharina Östman tidigare gett ut Minnet av myrten och andra berättelser, där olika bibliska personer såsom Abraham, Lot och Sara står i centrum. Också de är offer för inre stridigheter och kan man kanske säga olika gudsbilder. Också hennes tänkebok Frihetens frö, som hon gav ut på eget förlag, ansluter sig till tematiken om frihet och möjligheter att gå vidare trots sorg, misströstan och bristande tillit.

I Jag sökte en dröm är det Ida Maria, 22 år gammal år 1920, som drygt fyrtio år senare försöker fånga de krafter som då styrde hennes liv och beslut. Om Ida Maria får läsaren veta att hon är enda dotter till en gårdskarl och hans hemmafru i Vasa. Särskilt modern verkar vara en fromt kristen människa. Vad Ida Maria ägnat sig åt de cirka sju åren efter folkskolan innan hon besluter sig för att söka in till lärarinneseminariet i Ekenäs avslöjas inte.

I detta gårdskarlshem finns både vardagsrum och tjänarinnerum och familjens materiella förhållanden är hyfsade, i varje fall är det ingen uttalad brist på vare sig mat eller pengar att bekosta Ida Marias studier och resor med. Så väl ställt hade de flesta gårdskarlar det inte ens flera decennier senare. Ida Marias uppväxt och bakgrund är avgjort mera och gediget småborgerlig än arbetarklassig. Det relativt färska inbördeskriget verkar inte ha avsatt några som helst spår.

Osannolik bakgrund

Jag förmår mig alltså inte tro på den sociala bakgrund Östman ger sin Ida Maria och har svårt att tro att en arbetardotter är så allmänbildad, psalmboks- och bibelsprängd som den här unga kvinnan visar sig vara. Därtill skriver hon dikter i smyg. Ägnade hon sig kanske åt läsning alla dagar efter det hon lämnat folkskolan?

Hur som helst, Ida Maria klarar inträdesförhören till seminariet och får också plats på internatet. Ekenäs verkar Östman ha satt sig in i, både geografiskt och vad beträffar atmosfären och förhållandena vid seminariet.

”Det finns människor som tror på Gud så mycket att de inte vågar leva. Jag var en gång en av dem,” låter författaren sin Ida Maria säga. Hon var ständigt rädd att göra fel, ”skulden rann genom ådror och vener.” Är det Gud som gett henne den enorma och ständiga skuldbördan? Guds hand vilar för det mesta tung över henne, säger hon själv. Någon tröst och hjälp finner hon inte hos honom, trots sitt sökande och sina böner.

Ida Maria vill inte gifta sig, hon vill bli lärarinna, hon brinner för denna livsuppgift. Hon trivs med undervisningen, med kamraterna och också lärarna, trots att de flesta är rätt auktoritära och har rigida åsikter om vad som lämpar sig och inte lämpar sig för seminaristerna.

Mannen är kruxet

Kruxet och konfliktfröet i Ida Marias liv och höga strävan är folkskolkamraten och den blivande affärsmannen Parcifal Richard Hägermark hemma i Vasa. Han, som genomgående kallas bara P, uppvaktar Ida Maria träget, med både brev och dyra presenter. Trots att hon både muntligen och skriftligen ger honom beskedet att hon inte ämnar ge upp sitt lärarinnekall fortsätter hon träffa honom, under alltigenom kyska möten, och fortsätter besvara hans brev.

För Ida Maria blir det bara två terminer vid seminariet i Ekenäs. Hon gifter sig med P och föder honom fem söner. Äktenskapet blev ett ständigt slagfält, avfärdar hon det lakoniskt, när hon efter hans död skriver ner sina minnen från tiden i Ekenäs. Det är den tiden hela romanen handlar om och som läsarna ingående får ta del av, nästan för ingående känns det emellanåt som.

Det blir omständliga beskrivningar av undervisningen och tillvaron allmänt under rätt primitiva förhållanden. Jag skulle också ha nöjt mig med lite färre och kortare psalmboks- och bibelcitat. Samtidigt är det väl just de och omständligheten som ändå gör Ida Marias liv i Ekenäs, hennes inre kamp, guds- och andra tankar, levande och trovärdiga.

Ida Maria glider in i äktenskapet och verkar ha glidit undan det när hon väl var där. Hon förmådde inte stå på sig, särskilt som föräldrarna gärna såg denna P som sin svärson. Alla sina dikter bränner hon i kakelugnen. Dem ger P intet värde och hon vill inte att han skall läsa dem. Man kan kanske säga att Ida Maria är en typisk representant för sitt kön och sin tid.

Östman skriver realistiskt, men med en intensitet som gör att man hänger med i romanen från början till slut. Ida Marias våndor känns äkta. Och våndor är det för det mesta fråga om, sällan livsglädje, men kanske livshunger. Vad är det för tro som gör en så ung och oerfaren kvinna så skuldtyngd?


Catharina Östman: Jag sökte en dröm, Scriptum 2009.

Mary-Ann Bäcksbacka

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.