Glädjen står högt i tak i Sfp-lägret. Mandat i EU-parlamentet räddades. Och visst: ska det sitta ännu en högerman med slipad habitus i Bryssel är det väl bättre att han är Sfp-are än samlingspartist. Att Carl Haglund blev invald var kanske inte så märkligt: i ett val med rekordlågt deltagande är de välutbildade och välbeställda mest motiverade. Alltså just de som tilltalas av en sådan kandidat. Och finlandssvenskarna är av tradition goda röstare.

Men Haglund som person är både intressant och symptomatisk, inte minst för att han verkar att vara ett slags dubbelgångare till partiordförande Stefan Wallin. Haglund har redan när han gick i kortbyxor utvalts av den anonyma hjärntrust som regisserar Sfp:s aktiviteter. Han har marinerats i fondpengar i hela sitt vuxna liv och veterligen aldrig tagit ett handtag utanför fond- och partivärlden (hans aktiviteter inom gratistidningsbranschen var fondfinansierade). Ingen vet om han är bra på något annat än att vara politisk broiler. Precis som Stefan Wallin, alltså. I sinom tid kommer han med all sannolikhet att efterträda Wallin.

Haglund tillhör partiets höger. Ännu för några decennier sen hade Sfp tre flyglar: höger, socialliberal och agrar. Nu när partiet blivit så litet finns det inte längre utrymme för sådana distinktioner. Högern har tagit det utrymme som finns kvar.

Det hindrar inte att Sfp har kvar kompetenta människor med annan ideologisk bas: socialliberaler, feminister, gröna… En del av dem skriver till och med ibland i Ny Tid. Men när det kommer till kritan är det aldrig de som prioriteras av partiet, aldrig de som med pengarna i ryggen förs fram och marknadsförs.

Den här kolumnen är ett upprop till dem. Sfp är ett litet högerparti med marginellt inflytande, liksom det officiella Svenskfinland hårt styrt av de fondpengar vars användning en handfull personer utanför demokratisk kontroll beslutar om. En del människor är genuint betjänta av att understöda högerpartier, inget märkligt med det. En stor del av till exempel Samlingspartiets väljare hör säkert till den gruppen. Men som partiets exempellöst framgångsrika (och dyra) valkampanjer har visat går det också att få väljare som inte har intresse av partiets politik att identifiera sig med det genom att köra fram en tilltalande attityd, men inte tala om de faktiska politiska och ekonomiska beslut man genomdriver.

För den som inte är övertygad högerväljare är det finländska partifältet utmanande just nu. Det gäller också personer som tycker att svenskan är viktig. De gröna har fortsatta framgångar, och satsar också i viss mån på svensk verksamhet. Många svenskspråkiga röstar på dem. Men utifrån sett verkar det som om partiet fortfarande lider brist på svenskspråkiga aktiva.

De båda vänsterpartiernas misär är häpnadsväckande med tanke på den ekonomiska osäkerheten. Den vittnar om hur djupt de nyliberala dogmerna trängde in i hela samhället under de framgångsrika åren, och om mycken inkompetens och många felaktiga beslut inom partierna. Men just detta borde öppna för ny politik och nya kompetenta personer. Vänsterpartierna, speciellt socialdemokraterna, har också av hävd en mycket positivare inställning till svenskheten i Finland är de borgerliga.

Alltså, ni som idag fungerar som högerpartiet Sfp:s sociala, feministiska, gröna etc samvete och anständighetsfasad, se er i spegeln! Finns det något annat parti där ni kunde göra mera nytta för samhällets utsatta och marginaliserade, för miljön, för framtiden, för demokratin? Kanske till och med för svenskheten i Finland?