Det är som det är. Jag växte upp i välfärdslandet Sverige. I Strängnäs, biskopssäte, gammal regementsstad där Gustav Vasa valdes till kung. Numera en idyllisk pendlarstad till Stockholm. Efter 23 års bortavaro är jag tillbaka och arbetar sedan april som bibliotekarie på filialen i Åkers Stycke-bruk (bruksort sedan Gustav Vasas tid). När jag och min likaledes nyanställda kollega gallrade fackböckerna i somras upptäckte vi att medianåldern var 30 år på böckerna och att de flesta böckerna köpts in på 70-talet, t.ex. var åtta av tio böcker inom ämnet zoologi från detta 70-tal. Det blev att köra ett hundratal plastpåsar med böcker till tippen.Uppenbarligen var 70-talet bibliotekets guldålder vad avser medieanslag. Men det som också är sant är att biblioteket från 2000 och framåt har köpt in fyra fulla hyllor med deckare och thrillers. Faktum är att Åkers bibliotek har Strängnäs mest välsorterade deckarhylla. Poesihyllan har säkert en medianålder som är närmare 40 än 30 år. Mest är det klassiker som Fröding, Boye, Ferlin, Dan Andersson och förstås Strängnäs store poet Bo Setterlind och här gallrar jag ingenting – för det är bra grejer som fortfarande håller i hyllorna – även om beståndet är gammalt.


När det gäller biblioteksinköpen av poesi har de minskat sedan 70-talet, medan andelen deckarköp har ökat. År 1979 kunde en smal diktsamling på eget förlag (som fick god kritik) sälja i 50 till 100 exemplar till biblioteken. Idag säljer samma typ av bok för det mesta färre än fem exemplar. Visserligen får biblioteken några diktsamlingar varje år av de 700 kvalitetsböcker som statens kulturråd bestämt skall få distributionsstöd – jo, biblioteken får gratisböcker av staten i Sverige. Dessa räcker dock inte till för att förnya hyllorna, särskilt när de flesta bibliotek säljer, slänger eller skänker bort många av kulturstödsböckerna – och det är de ”svåra” diktsamlingarna som rensas bort först. (Strängnäs bibliotek är ett undantag med sin princip att ta till vara alla kulturstödstitlar).
Mycket få deckare finns med bland kulturstödsböckerna, ändå ökar deras andel i bibliotekens hyllor. På många bibliotek står deckare/thrillers för mer än hälften av kostnaderna för de skönlitterära inköpen. Detta beror förstås på deckargenrens ökade popularitet och en större deckarutgivning än på 70-talet, medan poesiutgivningen på de större förlagen har gått tillbaka något. Men det har inte bara med popularitet och utgivning att göra.
På 70-talet fanns mer pengar för inköp och kulturpolitiken var annorlunda. Det gick att köpa in en bok bara för att den var bra och för att boken kunde betyda oerhört mycket för dem som lånade den. I ryggraden hade bibliotekarien stödet från texten i 1974 års kulturproposition om att ”motverka kommersialismens negativa följdverkningar”, där likriktning ansågs vara en sådan verkan. I den nya borgerliga kulturpropositionen är denna paragraf struken. De mätbara nyttoaspekterna som att bokläsning enligt forskningen ökar kunskapsinhämtningen i skolan är det viktiga. Till det mätbara hör inte att deckarprosa skulle skilja sig kvalitativt från koncentrerad poesi. Om man på 70-talet begränsade deckarinköpen för att hålla bredden och djupet i beståndet är detta inte en inköpspolicy som har självklart regeringsstöd längre.
Efter gallringen förnyas dock biblioteket i Åkers Styckebruk med poesi, politik, fakta, fantasy, deckare, och kärleksromaner. Vi köper deckare och vi köper poesi. Och Anna Mattssons nya diktsamling lånas. Och Liza Marklunds deckare. Och sociologen Zygmunt Baumans Konsumtionsliv. Och det är uppskattat med bredden. Filialen är en plats för det väntade och för det överraskande. Glappet mellan ”finkultur” och ”populärkultur” minskar och texterna befruktar varandra.

Peter Björkman

Lämna en kommentar