Girighet. Det är den simpla förklaringen för finanskrisen som senaste höst höll på att bli kapitalismens Ragnarök. För att visa hur ekonomin fungerar, och som recept för att utnyttja insikten till sin fördel, används obegripliga matematiska teorier. Myron Scholes och Fischer Black hann få Sveriges Riksbanks ekonomipris innan deras optionsspekulationer ledde till en massiv konkurs.

För att visa hur ekonomin inte fungerar räcker det med en klassisk dödssynd: girighet. Teorin är för enkel för att ge ett Nobelpris. Ändå ligger det något i hypotesen. Egennyttan är en komponent i den tidsanda, ”Zeitgeist”, som Caterina Stenius under senaste vårs kulturdebatt vågade lyfta fram som en förklaring till aktuella samhällsfenomen.

Hur har tidsandan förändrats? Det borde den veta som femtio år har försökt förstå vad som händer i världen. Alltså jag.

Eftersom jag aldrig har ätit madeleinekakor måste jag ty mig till gulnade tidningsklipp och gamla manuskript.

År 1976 blev jag rotarian. Motvilligt, eftersom jag i USA hade förstått att medlemmarna ägnade sig åt utbyte av tjänster. Men när faddern var min mentor, Husis chefredaktör Torsten Steinby, kunde jag inte säga nej. Jag tröstade mig med rörelsens vackra valspråk ”Service above self”.

Mitt installationstal gällde tidsandan med rubriken ”The me generation”.

Nyss återkommen från Förenta staterna berättade jag hur sextitalets flower power och ”make love, not war” hade efterträtts av t-skjortor med mottot ”Look out for No. 1”. Ungdomens existentiella fråga var ”What’s in it for me?”

Humanistiska psykologer som Erik H. Erikson och Erich Fromm efterträddes av en kanske feltolkad Abraham Maslow och hans lära om självförverkligande och ”peak experiences” som vägen till lycka. Det skrevs om ”den själviska genen”.

Alexander Solzjenitsyn hade genomskådat tidsandan redan när han fick Nobelpriset i litteratur 1970, i ett tal som han inte själv fick framföra:

”Vareviga yrkesgrupp som hittar ett lämpligt ögonblick att kapa åt sig en bit, antingen den är förtjänad eller inte, överlopps eller inte, tar genast för sig och låter hela samhället rasa ned om det gäller. Utifrån sett närmar sig det massiva slöseriet i det västerländska samhäll-et den gräns som inte kan överskridas utan att systemet måste kollapsa.”

Det var den ropandes röst i öknen. ”Varför skulle vi subventionera intellektuell nyfikenhet”, sa Ronald Reagan. Han hade 1980 tillsammans med Margaret Thatcher applicerat condom-principen (control and dominate) på tidsandan.

Reagans och Thatchers neoliberalistiska profet var Milton Friedman. Han ansåg inte bara att själviskheten var moraliskt oantastlig utan rentav nyttig för samhället, “marknaden vet bäst”. Friedman predikade penningpolitikens dominans eftersom den inte var underkastad någon obekväm, offentlig demokratisk process: “Centralbanksstyrelsen behöver inte ägna sig åt de tidskrävande procedurer som utmärker kongressåtgärder eller de tidsförluster som kan uppstå mellan beslut och tillämpning av finanspolitik”.

Denna doktrin fördes vidare av USA:s centralbankschef Alan Greenspan ända tills Solzjenitsyns profetia hösten 2008 var nära att förverkligas.

Katastrofen undveks bara med hjälp av den förkättrade statens – läs skattebetalarnas – massiva insats.

Friedmans läror introducerades i Finland i början av åttiotalet. En ledande artikel i Hbl 29.12.1983 citerar ett föredrag som hölls vid Ekonomiska Samfundet av professor Björn Wahlroos:

”Offentlig inblandning i ekonomin har enbart blivit ett instrument för att omfördela inkomster; mellan individer, regioner och yrken. Mycket av denna aktivitet är nu föråldrad och tjänar bara sina administratörers syften. Statens roll borde, rentav måste ifall vi skall ta del av det ekonomiska uppsving som ser ut att vara på väg, begränsas till att främja det privata initiativet, till att stå för en effektiv affärsmiljö.”

Wahlroos talade utgående från att skatternas andel av BNP vuxit från 28 procent 1960 till mera än 40 procent 1976. För ett sådant skatteuttag fanns det inte längre skäl när den offentliga infrastrukturen efter kriget i allt väsentligt hade blivit utbyggd.

Den ekonomiska tillväxten kom mycket riktigt, men hade i släptåg en ordentlig depression sju år efter Wahlroos tal, en recession vid sekelskiftet och en i klarspråk ny depression i fjol. Bakslagen har haft förödande sociala konsekvenser.

Det slagord som har välsignat finansvärldens excesser är ägarintresse, ”shareholder interest”. Moralen bakom sentensen är föga subtil, och har också blivit kritiserad, t.ex. av storbanken HSBC:s exekutiva ordförande Stephen Green:

”Ägarintresse kan inte och bör inte upphöjas att överskugga allt annat. Det är en biprodukt av att tillhandahålla varor och service. När biprodukten blir målet snedvrider vi hela marknaden.”

Tidsandan har beskrivits och kritiserats också i litteratur, film och teater. Tom Wolfes The Bonfire of the Vanities kom 1987. Samma år predikade Gordon Gekko i filmen Wall Street: ”Girighet är rätt, girighet fungerar. Girighet förklarar, skär igenom och fångar essensen i den evolutionära andan. Girighet, i alla dess former; girighet för liv, för pengar, för kärlek har kännetecknat mänsklighetens strävan uppåt.”

Sextitalets ”All you need is love” hade definitivt ersatts med ”All you need is greed”.

Kan tidsandan förändras? Inför millennieskiftet spådde amerikanen Gerard Celente att det nya årtusendets hjältar kommer att vara människor med ett starkt moraliskt eller andligt budskap: ”De kommer att vara människor vi kan tro på, människor som arbetar för mänskligheten och inte för sig själv.”

Må det? I rotaryrörelsen höjs ännu röster för ”ökad affärsnytta genom nätverkande”. Vilket en rotarybroder kritiserade som ”Service for Myself”.

I VM i friidrott satsade stavhopperskan Jelena Isinbajeva allt på att vara bäst i världen, ingenting annat dög. Hon kraschade lika hårt som finansvärlden i fjol. Men om organisatörerna skulle bete sig som de stater som räddade banksystemet skulle hon få ett försök till.

Allt tyder på att världen, som en konstnär uttryckt det, är en vandringspokal för de starka.

Per-Erik Lönnfors

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.