För några veckor sedan uttalade sig Stig Gustavson, ordförande för Stiftelsen för det tvåspråkiga Finland, i Hbl om stiftelsens utdelningsprinciper och sade att vänsterpartier inte är delaktiga i stiftelsens utdelning eftersom de inte representerar de frisinnade, borgerliga värderingar som stiftelsen står för. Med betonig förstås på frisinnade, liberala. Underförstått är att vänstern inte förespråkar frihet, utan någon form av kollektivt tvång och förmyndarskap.

I Sverige har ordet liberal allt mer kommit att stå för ekonomiskt liberal högerpolitik, och högern har skaffat sig monopol på de positiva associationer som idén om frihet medför. Vems frihet till vad – och från vad – det handlar om talar man tystare om.

Efter ett veckoslut med några gamla nummer av vänstertidskriften Arena märker jag att samma språkbruk åtminstone i Sverige är etablerat också på vänsterkanten. För vänstern hör liberalerna liksom de konservativa till ”de andra”. Liberalerna är intresserade av individuella friheter, valmöjligheter, sänkta skatter. Liberalerna och de konservativa utgör två sidor av samma hegemoniska ideologi som syftar till att göra de rika rikare och samtidigt, tyvärr, gör de fattiga fattigare.

Att också dagens vänster är en arvinge till liberalismens tradition är något som man glömmer bort. Genom en jämnare fördelning av pengar och välfärd vill vänstern att människor ska göras fria att göra sina egna val. Samhället ska se till att föräldrarnas inkomstnivå eller yrke inte ska bestämma vad en ung människa kan bli. Socialskyddet ska vara sådant att ingen behöver stanna i ett dåligt äktenskap för att garantera barnens försörjning. Man ska kunna utbilda sig oberoende av om man har pengar eller kan förvänta sig en hög lön när man blir utexaminerad. Man ska ha en tillräcklig lön för sitt arbete för att kunna försörja sig och ha fritid. O.s.v.

Ur vänsterns synvinkel blir människor överlag friare genom att man ingriper i de ekonomiska skillnader som utan reglering har en benägenhet att växa.

Också vänstern värnar om enskilda individers frihet: att välja yrke, boplats, partner, intressen. Att forma sina värderingar, tänka själv och handla. Inte bara i Finland och Europa utan globalt. Ur vänsterns synvinkel är det uppenbart att de flesta individers frihet inte stärks av en närmast oreglerad global ekonomi.

För att komma åt de strukturer som styr den enskilda människans liv måste man se på grupptillhörigheter, könstillhörighet, ekonomiska skillnader, klass. Men det är ändå just individers frihet, välfärd, mänskliga rättigheter som vänstern värnar om.

Man kan då fråga vilka konsekvenser det har om vänstern låter den nyliberala högern annektera begreppet ”liberal” och ta för sig av alla dess positiva associationer. Vi har begreppet ”socialliberal” som kunde användas för att beskriva det som en stor del av den finländska vänstern står för. Men det begreppet låter förstå att de här liberalerna är en speciell lustig sort av liberaler, som förutom frihet också förespråkar socialskydd. När en jämnare fördelning av välfärden i själva verket är en grundförutsättning för individers frihet.