Eloisa Cartonera är ett socialt och artistiskt kollektiv som gjort mycket mer för marginaliserade människor än de statliga och kommunala insatserna efter den ekonomiska katastrofen 2001. Tomas Eloy Martinez (argentinsk författare och journalist, född 1934). Citat från La Nación 28.2.2009. Vem anade en framtid i handgjorda böcker? Särskilt som intentionen inte är att göra dyra konstböcker för en liten intresserad grupp utan att nå en stor och bred läskrets med experimentella texter. Kartongförlag sprider sig över Latinamerika som en del av en folklig rörelse som vill göra och sprida poesi på egna villkor.

I Latinamerika har man länge – utanför universitet och finkultur som av tradition blickat mot Europa – kunnat finna en folklig förankring i lyriken. Poesifestivaler lockar stora skaror, och den alternativa scenen experimenterar livligt med poesi, musik, video, performance, teater och vad helst nytt man kan komma på. Men om den muntliga traditionen är stark finns det desto fler hinder för publicering och spridning av det skrivna. Det är förstås vanskligt att prata om Latinamerika som en enhet, då varje land har sin unika kontext. Kulturella metropoler som Buenos Aires och Mexico City kan inte jämföras med de andinska eller centralamerikanska länderna.


I allmänhet kan man i Latinamerika inte räkna med lika generösa publiceringsstöd som i Västeuropa, vilket betyder höga produktionskostnader. De latinamerikanska förlagen, särskilt de som ger ut mindre kommersiell litteratur, har svårt att konkurrera med de europeiska.
Sedan mitten av 1990-talet har främst stora förlagsgrupper från Spanien stärkt sin närvaro på kontinenten och köpt upp nationella förlag. Grupperna har behållit det nationella förlagets varumärke, namn och identitet. Men intentionen är förstås att expandera på den latinamerikanska marknaden, inte att utveckla och stärka den nationella kulturen eller förlagsindustrin. Vidare försvårar de geografiska avstånden distribution och marknadsföring. Tendensen är en minskad förlagsproduktion och att bokhandlar koncentreras till metropoler medan de – om de ens funnits – läggs ner i periferin.
För ett par år sedan togs initiativet Bogotá 39. Under Capital Mundial del Libro 2007 (Bokens Världshuvudstad 2007) bjöds 39 representativa latinamerikanska författare under 39 år till Bogotá för att mötas och diskutera situationen för den latin-amerikanska litteraturen.
Flera av författarna beklagade sig över förlagsmarknaden, dels för att man bara når en begränsad publik och dels för att den inte gynnar ”utbytet” mellan författare i olika delar av Latinamerika. Den uruguayanske författaren Pablo Casacuberta erkände att de flesta av författarna inte ens hade hört talas om varandra än mindre hade läst varandras verk eftersom de inte distribueras i grannländerna. Kritiken mot de stora förlagen var att deras böcker distribueras i Europa, men inte på författarnas egen kontinent.

Kartongförlag

Mot denna bakgrund kan man betrakta den våg av kartongförlag (editoriales cartoneras) som drar fram över kontinenten. Sagan börjar i Buenos Aires. I slutet av 2001 kom Krisen till Argentina. Inflationen skenade iväg och arbetslösheten var enorm i ett samhälle där sociala försäkringssystem successivt hade nedmonterats. Då vanliga människors bankkonton spärrades – regeringen stoppade alla uttag – såg sig många argentinare tvungna att söka nya försörjningsmöjligheter.
I Buenos Aires 2003 hade de flesta taxichaufförer jag mötte nyligen och ofrivilligt sadlat om. Unga människor hade lämnat sina universitetsstudier halvvägs, och äldre familjeförsörjare som förlorat jobb och framtida pension hade investerat det man kunde rädda i – eller målat om den egna bilen till – en taxi.
Men alla kunde inte bli taxichaufförer, så istället fick de söka andra alternativ, oftast inom den informella sektorn. Två år in på det nya århundradet letade tiotusentals människor dagligen bland Buenos Aires sopor efter mat och återvinningsmaterial att sälja. Många av dem samlade papper och kartong, och yrkeskategorin ”cartonero” eller kartongsamlare etablerades. Den nattliga stadsbilden förändrades. Skugglika varelser eller hela familjer drog fram med vagnar och samlade material. El tren blanco (Det vita tåget) började köra i gryningen, utanför tågtidtabeller och ordinära linjer. Man talade om ett spöktåg fyllt av cartoneros som fraktade nattens skörd till stora återvinningscentraler i huvudstadens utkanter.

Böcker en lyxvara

Konstnärer, författare och förläggare klarade sig förstås inte undan krisen. I Buenos Aires fanns en tradition av små, alternativa förlag som kämpade för sin överlevnad. När priset på det importerade pappret steg med trehundra procent samtidigt som pengarna i plånboken minskade, blev böcker en lyxvara som vanliga människor inte hade råd med. De mindre förlagen drabbades hårdast och åtskilliga försvann. En ilska mot etablissemanget kombinerad med nödvändigheten att finna nya vägar fick många konstnärer och författare att lägga sina individuella karriärer på hyllan, åtminstone för en stund. Man sökte kollektiva lösningar, projekt där konstnärlig kreativitet och socialt engagemang gick att kombinera.
En av många författare som stod utan förläggare var Washington Cucurto. Cucurto heter egentligen Santiago Vega, och är född 1973 i Quilmes utanför Buenos Aires. Romanen Cosa de Negros har skänkt honom kultstatus särskilt bland unga läsare. Han drev själv det lilla förlaget Eloisa, som till slut inte kunde betala de höga priserna för papper. Så föddes idén till det första kartongförlaget Eloisa Cartonera. I stadsdelen La Boca i Buenos Aires började Cucurto tillsammans med likasinnade vänner att kopiera texter i vanliga kopieringsmaskiner på återvunnet papper. Man köpte kartong av cartoneros. Kartongen skars till och veks som omslag, texten häftades och klistrades in och omslagen målades. Allt för hand och på enklaste vis.
Det som börjat som en ekonomisk nödvändighet för förlagets överlevnad kom snart att utvecklas och få större dimensioner än man kunnat föreställa sig. Sedan starten 2002 har Eloisa Cartonera gett ut över 120 titlar, en blandning av poesi, noveller, romaner, essäer, barnböcker och tecknade serier. Eftersom den ekonomiska insatsen är så liten och man enkelt kan anpassa upplagan efter hand, vågar man ge ut både tidigare opublicerade författare, författare som fallit i glömska och mer experimentella texter som de traditionella förlagen inte vill ta sig an.
Här kunde historien ha slutat. Men så plötsligt börjar idén att sprida sig och kartongförlag uppstår över hela Latinamerika.

Egenartade publikationer

I Peru startade 2004 några litteraturstudenter Sarita Cartonera som en filial till Eloisa. Men tungrodd byråkrati, tullar och transporter satte käppar i hjulet och man valde snart att bli självständiga. Detta visade sig fungera bättre och blev en modell som efterföljts av andra. I Peru fanns det inte något etablerat förlag som publicerade nya nationella författare. Därför blev målsättningen att fylla detta tomrum. Man lyckades efter en tid få ekonomiskt bidrag från Limas kommun och privata företag och så småningom fick andra förlag upp ögonen för den inhemska litteraturen. Då kunde man ändra bana och publicera latinamerikanska författare som tidigare var okända i Peru.
Paraguay, där inte mindre än fem kartongförlag startat, är ett kapitel för sig. Här kan man hitta de mest egenartade publikationerna. Poesi på minoritetsspråken portuñol (en blandning av portugisiska och spanska som talas i gränszonen Brasilien – Paraguay/Uruguay) och guaraní. Det sistnämnda är ett inhemskt språk som talas av ungefär fem miljoner och skrivs med ett eget alfabet. På landsbygden pratar många enbart paraguayansk guaraní, en variant uppblandad med spanska lånord. De paraguyanska kartongförlagen med namn som Kurupu (ett barnmonster i guaranímytologin), Yiyi Jambo och Mamacha nöjer sig inte med det nyskapande i att ge ut böcker på olika varianter av minoritetsspråk utan experimenterar vilt och har lanserat egna genrer som ”guaraní-punk”.
Fenomenet sprids till Brasilien, Bolivia, Ecuador, Chile, Mexico, El Salvador, Colombia, Uruguay … i flera av länderna finns idag mer än ett kartongförlag. På varje plats har lokala behov tillgodosetts utan att man gjort avkall på vissa gemensamma kriterier och visioner. Förlagen som drivs som ekonomiskt självständiga kooperativ har på ett dynamiskt sätt utvecklat ett koncept som integrerar socialt, ekonomiskt och ekologiskt tänkande. Att stå utanför den formella ekonomin är en protest mot ett system som man inte anser fungera.
Ibland deltar cartoneros i formgivning, produktion och distribution och får på så vis en möjlighet till försörjning och ny kunskap. Böckerna säljs billigt. En grundtanke är att alla ska ha råd att köpa dem. De distribueras även på platser där det varken finns bokhandlar eller bibliotek och kombineras ibland med läsfrämjande projekt i skolor och för marginaliserade grupper. På Bolivias kartongförlag Yerba Mala är det barn som målar böckernas omslag.
Omkostnaderna hålls nere genom att undvika mellanhänder i distributionen. Böckerna sprids via internet, direktkontakt med läsare på gatan, den lokala bokhandlaren, alternativa bokmarknader och festivaler eller genom försäljning direkt från verkstaden. Kartongförlagen hjälper varandra med marknadsföring, länkar till varandra och delar ofta med sig av material. Texter skickas mellan förlagen via internet och produceras på plats. Författarna tar inte betalt för sina texter. Ibland gör man gemensamma satsningar, som förra året då man lyfte fram den halvt bortglömde mexikanske poeten Mario Santiago Papasquiaro (1953–1998) med samtida publicering av hans Respiración del laberinto.
Det är inte första gången som ett marginellt projekt ruskar om. Det märkvärdiga är hur snabbt och organiserat konceptet spridit sig över kontinenten och hur det fortsätter att inspirera till nya kartongförlag utan att göra avkall på det estetiska och ekonomiska oberoende som är själva drivkraften.

En Ny Poesigemenskap

Plötsligt behöver poesin i Latinamerika inte längre ta omvägen via Europa för att nå grannländerna. Detta är kanske en av de viktigaste aspekterna av framväxten av kartongförlag. Det finns en önskan att skapa egna uttryck och ett ökat intresse för Latinamerikas inhemska kulturer, både de ursprungliga och de som uppstått i kolonialismens fotspår. Festivaler, bloggar och andra virtuella platser har parallellt bidragit till en våg av erkännande, utbyte och stöd för spridning av poesi över kontinenten. En plattform för en latinamerikansk poesigemenskap som står utanför respektive lands officiella litteratur, oberoende av de kanoniserade poeterna och deras forum håller på att växa fram.
Självklart kan inte ett fenomen som fått så stor genomslagskraft undgå ens universitetsvärlden. Det har börjat skrivas avhandlingar i ämnet och nu ska den första kongressen Libros cartoneros: Reciclando el paisaje editorial en América Latina (Kartongböcker: Att återvinna förlagslandskapet i Latinamerika) hållas i oktober på universitetet Wisconsin Madison i USA. Ett bibliotek med kartongböcker är under uppbyggnad: Madison Ibero-American Collecion har i skrivande stund samlat 250 volymer från kartongförlag i Latinamerika.
Detta välförtjänta erkännande väcker dock frågan om hur länge kartongförlagen får vara den spark underifrån som vitaliserar spridningen av den skrivna poesin i Latinamerika.

Lalo Barrubia och Roxana Crisólogo medverkar i Cinemaissi-festivalen i Helsingfors 24-25 oktober.
Plötsligt behöver poesin i Latinamerika inte längre ta omvägen via Europa för att nå grannländerna.

Kartongförlag på nätet:

www.eloisacartonera.com.ar (Argentina)
www.cartoneritasolar.blogspot.com (Argentina)
www.yerbamalacartonera.blogspot.com (Bolivia)
www.mandragoracartonera.blogspot.com (Bolivia)
www.dulcineiacatadora.110mb.com(Brasilien)
www.animita-cartonera.cl (Chile)
lacabudacartonera.blogspot.com (El Salvador)
www.edicioneslacartonera.blogspot.com (México)
www.santamuertecartonera.blogspot.com (Mexiko)
www.regiacartonera.blogspot.com (Mexiko)
www.felicitacartoneranhembyense.blogspot.com (Paraguay)
www.kurupi.blogspot.com (Paraguay)
www.yiyijambo.blogspot.com (Paraguay)
www.saritacartonera.com (Perú)
www.patasolacartonera.blogspot.com (Colombia)
www.revistacaracu.blogspot.com (Uruguay)

Ulrika Selring Alba

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.