Den brittiska filmmakartrion Ken Loach, Paul Laverty och Barry Ackroyd är ett bevis på att solidaritet och vänskap varar längst. Tillsammans har de gjort Carla’s Song, My Name is Joe, Ae Fond Kiss och nu – dramakomedin Looking for Eric som blev nominerad till Guldpalmen i Cannes.Senast brevbäraren Eric Bishop (Steve Evets) var lycklig var under Eric Cantonas glanstid i Manchester United. I många år har fotbollsgeniet varit den anspråkslöse postiljonens låtsasvän. Hemma har Bishop en affisch med sin idols porträtt som han anförtror sina bekymmer. En dag stiger Cantona (spelad av verklighetens Eric Cantona) ner från affischen och börjar coacha sin namne i att bygga ett lyckligare liv.

”Du kan byta kärring, land, religion – men inte ditt favoritlag!” säger en av Erics polare. Man behöver inte känna till Eric Cantonas karriär som anfallsspelare i Manchester United för att få ut det mesta möjliga av filmen – även om fotbollssekvenserna säkert kommer att glädja supportrarna. Looking for Eric är ett nyanserat, gripande och välspelat relationsdrama med mycket humor och värme. Långt ifrån alla Ken Loachs filmer är lika optimistiska.

Det är svårt att hålla sig för skratt när man ser den spinkige Eric slå en av sina morska styvsöner med en kudde så att fjädrar flyger åt alla håll. Samtidigt står hans styvsöner för den viktigaste och mest dramatiska sidolinjen i berättelsen, där vänskapen, människokärlek och sunt förnuft sätts på prov.

Att Lily (Stephanie Bishop) kanske vill ha Eric tillbaka efter trettio års paus känns inte trovärdigt. I övrigt andas filmen äkthet, trots att en av huvudpersonerna är en fantasiperson.

Den hittills okände Steve Evets gör en fin insats. Loach regisserar fram den oförställda, lite naiva, medmänskliga atmosfären genom upprepade närbilder av Erics ansikte.

Också Eric Cantona imponerar. Han har integritet och pondus, samtidigt som han bjuder på en sympatisk ironi. Ofta talar han i aforismer, precis som han en gång gjorde i sina fotbollsintervjuer: ”Att förlåta är den härligaste hämnden”, ”Jag är ingen människa, jag är Cantona”, ”Underskatta aldrig dina lagkamrater”. Då och då säger han några fraser på sitt modersmål, vilket tillför filmen en touch av franska relationsdramer.

I likhet med sin landsman Mike Leigh är Ken Loach en av den moderna filmens främsta arbetarklasskildrare. Looking for Eric är i grund och botten en politisk film. Finalen för tankarna till Aki Kaurismäkis Mannen utan minne. Både Loach och Kaurismäki sysslar med det klassiska ämnet Den lilla människan (ett begrepp som härstammar från Gogol), men medan Kaurismäki satsar på patos väljer Loach att satsa på slapstick. En arbetares hammare som krossar ett vapen kan upplevas som en övertydlig symbol, men i filmens kontext sitter den mer än lägligt.


Looking for Eric. Regi: Ken Loach. Manus: Paul Laverty. Foto: Barry Ackroyd. I rollerna: Steve Evets, Eric Cantona, Stephanie Bishop, John Henshaw m.fl.

Zinaida Lindén

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.