879
Jag vill inte leva här, men jag tänker inte heller sticka härifrån. Sagt av Michael Moore i hans nya film Capitalism: A Love Story. Med Bowling for Columbine, Farenheit 9/11 och Sicko har den amerikanske dissidenten blivit historiens mest kända dokumentärfilmare. Till skillnad från den glättige Morgan Spurlock (Super Size Me) är Moore öppet bitter och oförsonlig.
I debutfilmen Roger och jag angrep han General Motors nedskärningspolicy som drabbat hans hemstad Flint. I Capitalism: A Love Story riktar han sin kamera mot USA:s heliga ko, kapitalismen.
Utgångspunkten är fjolårets finanskollaps på Wall Street som spridit ringar på vattnet i hela landet. I Chicago pratar Moore med fabriksarbetare som utsätts för massuppsägningar. Han avslöjar de arbetsgivare som tagit livförsäkring på sina anställda och profiterat på deras död. Moore visar hur banker med hjälp av hutlösa lån tvingar vanliga jobbare att bli hemlösa.
Moore vill att folk ska lämna åskådarläktaren och skrida till aktion. Det sistnämnda är inte alltid lätt. När ”Hjälten från Hudson”, d.v.s. piloten som stod för mirakelnödlandningen av ett flygplan i januari i år kritiserar piloternas låga löner och usla villkor inför USA: s kongress, stormar många ledamöter ut ur lokalen i protest.
Capitalism: A Love Story är en rikt orkestrerad dokumentär, ett tvärsnitt av ett samhälle där socialism är ett fult ord. Moore intervjuar några präster som intygar att kapitalismen inte har något gemensamt med den kristna moralen (så mycket för George Bushs förkärlek för religiösa allusioner). I finalen låter Moore den nyvalde Obama träda fram likt en ny Messias. Lite väl förhastat?
Moore ställer viktiga frågor, men ger inga svar. Hans ryska kollega Stanislav Govoruchin hade det lättare då han år 1990 gjorde sin kända dokumentär Så får man inte leva (visad i Finland år 1992). Filmen var en passionerad och skrämmande tolkning av Sovjetrysslands verklighet. Till skillnad från Moore hade Govoruchin alla svaren färdiga: sanningen finns ”bakom staketet”, främst i USA.
Moore avslutar sin film med en svängig showbandsversion av Internationalen. Likväl tar han avstånd från både det sovjetiska och det kinesiska systemet. Hans ideal är president Roosevelts dröm om ett tillägg till författningen som skulle garantera varje amerikan ett arbete.
Moore har blivit hårt kritiserad av både höger- och vänstersinnade. Antalet filmer som angriper hans person och metoder är fler än vad han själv skapat. Journalisten Mark Ames som ger ut nätmagasinet ExiledOnline noterar: ”Den amerikanska vänstern består av fegisar som helst diskuterar sinsemellan. Det är bara Moore som vågar sig ut ur vänstergettot. Dessutom gör han ju filmer som folk faktiskt vill se.”
Utgångspunkten är fjolårets finanskollaps på Wall Street som spridit ringar på vattnet i hela landet. I Chicago pratar Moore med fabriksarbetare som utsätts för massuppsägningar. Han avslöjar de arbetsgivare som tagit livförsäkring på sina anställda och profiterat på deras död. Moore visar hur banker med hjälp av hutlösa lån tvingar vanliga jobbare att bli hemlösa.
Moore vill att folk ska lämna åskådarläktaren och skrida till aktion. Det sistnämnda är inte alltid lätt. När ”Hjälten från Hudson”, d.v.s. piloten som stod för mirakelnödlandningen av ett flygplan i januari i år kritiserar piloternas låga löner och usla villkor inför USA: s kongress, stormar många ledamöter ut ur lokalen i protest.
Capitalism: A Love Story är en rikt orkestrerad dokumentär, ett tvärsnitt av ett samhälle där socialism är ett fult ord. Moore intervjuar några präster som intygar att kapitalismen inte har något gemensamt med den kristna moralen (så mycket för George Bushs förkärlek för religiösa allusioner). I finalen låter Moore den nyvalde Obama träda fram likt en ny Messias. Lite väl förhastat?
Moore ställer viktiga frågor, men ger inga svar. Hans ryska kollega Stanislav Govoruchin hade det lättare då han år 1990 gjorde sin kända dokumentär Så får man inte leva (visad i Finland år 1992). Filmen var en passionerad och skrämmande tolkning av Sovjetrysslands verklighet. Till skillnad från Moore hade Govoruchin alla svaren färdiga: sanningen finns ”bakom staketet”, främst i USA.
Moore avslutar sin film med en svängig showbandsversion av Internationalen. Likväl tar han avstånd från både det sovjetiska och det kinesiska systemet. Hans ideal är president Roosevelts dröm om ett tillägg till författningen som skulle garantera varje amerikan ett arbete.
Moore har blivit hårt kritiserad av både höger- och vänstersinnade. Antalet filmer som angriper hans person och metoder är fler än vad han själv skapat. Journalisten Mark Ames som ger ut nätmagasinet ExiledOnline noterar: ”Den amerikanska vänstern består av fegisar som helst diskuterar sinsemellan. Det är bara Moore som vågar sig ut ur vänstergettot. Dessutom gör han ju filmer som folk faktiskt vill se.”
Capitalism: A Love Story. Dokumentär. Regi, manus, produktion: Michael Moore.
Filmmakaren Stanislav Govoruchin har sedan år 1990 pendlat mellan att idealisera Tsarryssland och understöda Ziuganovs kommunistparti.
Zinaida Lindén
