978
Då maten är klar sätter sig alla fyra ner och äter, och kanske framför allt dricker. Och i stället för att ta fram ett trevligt sällskapsspel går de sedan till anfall mot sina partners. Både rent personligt (”Ja, Lars har ju ingen stor batong”) och principiellt, som i den diskussion om otrohet och moral som resten av filmens handlingsförlopp tar avstamp i.
Vad är det som får folk att börja hacka på sina män och fruar inför andra? De kanske njuter av att ha publik, eller så förväntas vännerna ställa upp som stödtrupper. Risken finns att fastna i ett sådant beteende för evigt, men den danske regissören Simon Staho låter åtminstone sina karaktärer föras vidare. Men innan händelserna rullar igång skildrar han de två äkta parens verbala sadism delvis med humor men framför allt med en skoningslöshet som får mig att krypa ihop rent fysiskt. Det här är relationsdramats motsvarighet till när en skräckfilm får mig att ropa högt: ”Gå inte ner i källaren!” Nej, säg inte så till din fru!
Ni vet det där oöversättliga finska ordet myötähäpeä? Här får man detta i stora portioner, och orsaken att jag nu skriver om en två år gammal film som inte gått på bio i Finland är att Himlens hjärta visas på Hanaholmens kulturcentrum i Esbo den 15 februari.
När jag ordnar parmiddag slutar det oftast med att vi sitter och spelar Alfapet. Kanske lite omoget, lite oraffinerat, men när jag ser den svenska filmen Himlens hjärta är jag oändligt nöjd med mig själv.Här träffas två medelålders par och äter middag hos varandra. Kvinnorna, som säger sig vara bästa vänner, snackar sex medan de fixar med maten. Också männen är bästisar, också de snackar sex, sittande med sina groggar i soffan.
Då maten är klar sätter sig alla fyra ner och äter, och kanske framför allt dricker. Och i stället för att ta fram ett trevligt sällskapsspel går de sedan till anfall mot sina partners. Både rent personligt (”Ja, Lars har ju ingen stor batong”) och principiellt, som i den diskussion om otrohet och moral som resten av filmens handlingsförlopp tar avstamp i.
Vad är det som får folk att börja hacka på sina män och fruar inför andra? De kanske njuter av att ha publik, eller så förväntas vännerna ställa upp som stödtrupper. Risken finns att fastna i ett sådant beteende för evigt, men den danske regissören Simon Staho låter åtminstone sina karaktärer föras vidare. Men innan händelserna rullar igång skildrar han de två äkta parens verbala sadism delvis med humor men framför allt med en skoningslöshet som får mig att krypa ihop rent fysiskt. Det här är relationsdramats motsvarighet till när en skräckfilm får mig att ropa högt: ”Gå inte ner i källaren!” Nej, säg inte så till din fru!
Ni vet det där oöversättliga finska ordet myötähäpeä? Här får man detta i stora portioner, och orsaken att jag nu skriver om en två år gammal film som inte gått på bio i Finland är att Himlens hjärta visas på Hanaholmens kulturcentrum i Esbo den 15 februari.
Himlens hjärta. Sverige 2008. Regi: Simon Staho. I rollerna: Mikael Persbrandt, Lena Endre, Maria Lundqvist, Jakob Eklund. Visas måndag 15.2 kl.18 på Hanaholmens kulturcentrum, Esbo. Fritt inträde. Filmen är textad till engelska. Senare i vår visas I taket lyser stjärnorna (Lisa Siwe, Sverige 2009) 29.3 och Bröllopsfotografen (Ulf Malmros, Sverige 2009) 12.4.
Solveig Arle
