I den retrospektiva utställningen på Ateneum i Helsingfors dokumenterar Caj Bremer sin resa genom decennierna med människan i centrum.
Utställningen är minutiöst planerad. Negativen har skannats och printats ut på fint matt lumppapper. Resultatet är utsökt. Fotografierna följer ingen kronologisk ordning, men samverkar med varandra beroende på var man står.
En stor ikonbild i varje rum avslöjar grundtemat. Det första som fångar blicken är ”Flickorna på båtdäcket”. Två unga kvinnor är på väg till Valamo kloster i Ladoga. Den lekfulla vinden i håret binder dem samman. De reser sida vid sida och utstrålar samma meditativa mystik och förväntan.Fest och vardag, rikedom och armod, glädje och sorg växlar med varandra. Caj Bremer fångar mästerligt de rätta ögonblicken och avbildar hela det mänskliga känsloregistret.
Caj Bremer föddes 1929. Som ung fotografassistent fick han grundlig inblick i yrkets olika skeden och 1952 inleddes banan som bildjournalist. Under Bremers tid som pressfotograf genomgick både fotografiets status och foto- och trycktekniken omvälvande förändringar.
Caj Bremer är bäst känd för sina svartvita fotoreportage. Redan på bilderna från tidigt 50-tal visar Bremer förmågan att fånga det väsentliga. Suveränt och intuitivt tar han vara på de tillfällen som ges på fältet i rådande belysning. Resultaten är ofta mästerliga dokument av mode, miljö, evenemang, naturkatastrofer. Caj Bremer för oss från stadsbesök till flyktingläger, från baler till alldagliga vardagssyslor, från finsk landsbygd till exotiska länder. Han dokumenterar människor och händelser, seder och bruk, som idag tillhör en gången tid.
Tre månaders rundresa i Finland från norr till söder skildrar en finsk vardag, som inte längre finns.
Den sista fiskaren i Sköldvik för en fruktlös kamp mot en ny tid. ”David och Goljat” visar den lilla bräckliga fiskebåten i skuggan av oljetankern Enskeri.
Utskärens fåordiga fiskarbefolkning med sina nät och silverglänsande strömmingsfångster väcker känslor av förlust och saknad medan ”Polarnatt i Lappland” visar en diametralt motsatt, men lika utrotningshotad livsstil.
Caj Bremer rör sig lika vant i salongerna som i de fattigaste pörten. Händelser och intryck förmedlas med humanistisk inlevelse och respekt. Han skapar ett förtroende mellan fotografen och objektet som tillåter honom att komma mycket nära och fånga den oförställda människan.
Finlands kulturpersonligheter möter oss i överraskande poser och miljöer. Timo Sarpaneva är förevigad i ett intensivt samspelt ögonblick med glasblåsaren. Bremer väljer karakteristiskt bort paradfotografierna av Jean Sibelius men lyfter fram ett gripande fotografi av änkan Aino i sorgflor, som berättar tusen berättelser om ett gemensamt liv.
Ett av favoritobjekten är president Kekkonen. Bremer återger både officiella stadsbesök och intimare bilder där människan Kekkonen avslappnad skymtar fram. Kekkonen som Napoleon under ett besök på Korsika 1962 är en fullträff. Med osviklig intuition står Bremer på rätt plats och fångar den bråkdels sekund då presidenten tittar ut genom fönstret med handen omedvetet instucken i rockslaget. Under fönstret står Napoleon skrivet med stora bokstäver. Bilden blev vald till årets pressbild.
Familjebilderna och sommarlivet visar en annan sida av Bremers konstnärsskap.
En klass för sig utgör de lyriska naturbilderna. Med en gammal upphittad 18 x 24 cm träkamera återges detaljer i närmiljön direkt på cibachrome färgpapper. De måleriska bilderna har hänförande djup. Naturens magi är fångad inom en 50 meters radie från hemmet på Kaptensudden.
Caj Bremer har belönats med statens pris för fotokonst, verkat som konstprofessor och utnämndes till konstakademiker 2009. Fotografen står till förfogande på förutbestämda tider. Att höra Bremer själv berätta om de makalösa, vådliga upplevelser som ofta föregår en lyckad bild är garanterat en oförglömlig upplevelse.
Fotografen Caj Bremer på Ateneum, till den 16 maj 2010.
Angela Oker-Blom
