”Vårt idealsamhälle förverkligas inte genom kalashnikovkarbiner mot tinningen, utan genom fönsterkuvert i brevlådan. Vår revolution kommer inte att höras som granatexplosioner, vår revolution kommer att höras som tusen små dunsar, mot din hallmatta.”
– Vill ni ha det som i Sovjet eller vaddå? Doktor Kosmos.
Så svarar det vänstervridna svenska popbandet Doktor Kosmos på den respons de fått gällande en annan av deras låtar, en där de sjunger om att stoppa valfriheten.
Liksom Doktor Kosmos så har även vänstern problem med att formulera sitt frihetsbegrepp, ofta utmanat av kommunistspöken men kanske ännu oftare av en rådande uppfattning om att vi är fria. Den frihet vi idag erbjuds utgörs främst av vår röst- och yttranderätt, till en viss grad vårt rättsskydd, och våra formella möjligheter – vår frihet att välja i teorin.
Friheten har en lång historia av att bli definierad av gubbar som fokuserat på medborgerliga rättigheter och ekonomi. Begreppet har sedermera kommit att användas flitigast av nyliberaler och kapitalister, som låtit det stå för en allt mer avreglerad marknad och ett samhälle där individer bygger upp sin identitet genom konsumtionsval. Valfriheten står fortfarande högt på agendan för den politik som skapas på högerhåll, du skall vara fri att välja kortare köer, bättre vård, hälsosammare mat och en mer miljövänlig livsstil – om du har råd.
Frihetens koppling till marknad, äganderätt och konsumtion har gjort att vänstern med sin betoning på skatter och reglering, nästan självmant istället använt sig av begrepp som trygghet och rättvisa i sin retorik. Det är ett tydligare alternativ än att ge sig in i kampen om ett begrepp som kommit att betyda negativ frihet, och där det fria samhället i praktiken innebär att alla har formella rättigheter men ett individuellt ansvar att realisera dessa.
Men är det ett nödvändigt begrepp? Frågan om friheten som jag ser den handlar inte om ännu ett begrepp som borde tas tillbaka av vänstern, utan snarare om en inställning som kunde förändras. Vänstern står för frihet redan idag, men artikulerar det dåligt.
Vi är inte fria idag. Vår frihet begränsas av ökade ekonomiska och sociala tvång, av behovsprövade socialbidrag, kameror i skolor, tidsbegränsningar på universitet, värnplikt, begränsningar i rörelsefriheten, könsroller och av tvång att ta emot arbete. Vår frihet är formell, då den förverkligas genom pengar, och vår frihet att välja gäller alternativ på en marknad. Vår frihet begränsas även av att våra rättigheter inte förverkligas jämlikt. Många av de tvång som omger oss är tvång som en del kan betala sig ur, och som därför skapar hierarkier och klasser. Vad gör man med en fri marknad eller med sin rätt till politiskt deltagande om man inte har sina grundbehov tryggade?
Frihet på vänstervis bör handla om dessa grundbehov, om rättvisa förverkligad och reella rättigheter. Tvången omkring oss skall vara tvång för alla, ingen skall vara fri att välja privatskolor, fri att inte betala skatt, fri att vägra viga samkönade par. Tryggade grundbehov är inte bara den trygghet och rättvisa som det tidigare talats om, utan det medel som behövs för ett förverkligande av såväl rättigheter som friheter. Då skapas frihet i form av friheten att studera, friheten att vara skuldfri, friheten att inte arbeta. Reella rättigheter innebär just de fönsterkuvert som Doktor Kosmos sjunger om. Detta innebär att den verkligt revolutionära vänstern idag är den som föreslår en tillräckligt stor summa pengar i fönsterkuvertet.
Li Andersson
