Presens är en ny tidskrift som löst cirkulerar kring litteratur och filosofi. Bakom den står ett gäng unga skribenter, huvudsakligen studerande i desamma ämnena. Chefredaktörer är Josefin Almer och Christoffer Wahlberg.

Svenskfinland är som känt de små tidskrifternas himmelrike och Presens hör med sin upplaga på 200 exemplar även den till den skara av publikationer som knappast är ämnad att nå hemskt långt utanför den egna kretsen.

Till format och utseende flirtar tidskriften dels med den grafiska novellen, dels med en svartvit minimalistisk, kanske modernistisk design. Anslaget är stiligt och snyggt, även om det blir lite förvirrande att typsnitt och fontstorlek varierar ganska mycket genom tidningen.

Vad innehållet beträffar är det framför allt lättläst kortformat som gäller. Tidskriften innehåller en enda intervju, med den svenska författaren Jonas Hassen Khemiri. Därutöver är den enda texten som egentligen har ett informativt innehåll en artikel om den ”bortglömda” filosofen Edith Stein, men också här lämnas man med en känsla av att det hade varit intressant att läsa mer än de två halva sidor som texten upptar.

Förutom detta upptas tidningen bland annat av en rätt intressant text om litteraturtolkning av Merete Mazzarella, några mer fritt flygande kåseri- eller kolumntexter, samt en uppsjö mer eller mindre bisarra inslag. En sida fylls till exempel av en menings färd genom olika språk i Google Translate (trasiga telefonen, liksom), en annan av en prosabearbetning av Goethes dikt Erlkönig (utan vidare kommentarer) och så har vi ett par nyskrivna dikter. På slutet finns den obligatoriska serien. Den fyra sidor långa utskriften av Twitter-uppdateringar från en dokumentärfilmsfestival hoppar jag resolut över.

Den stora behållningen av Presens är att den är gjord med glimten i ögat, vilket syns både i vissa av texterna och i layouten. Det är en tidning gjord av studerande, och framför allt också riktad till studerande eller likasinnade. Den bjuder på en del intressant läsning, en del överraskande uppslag, samt framför allt på några gemytliga fniss. Det är inte en tidning som alla läser från pärm till pärm med stor behållning, men en som de flesta som är intresserade av inriktningen kan hitta någonting läsvärt i.

Den stora nackdelen med Presens är att det i slutändan är en ganska innehållsfattig tidskrift. Det är mera mindflow och brainstorming än bearbetade idéer som skulle ha resulterat i faktabaserade artiklar. Frågan ”varför behövs denna tidsrift?” formar sig obönhörligt i huvudet då man har läst den. Tanken om att det här ska vara ett respektlöst och bångstyrigt inslag i den finlandssvenska tidskriftsfloran är bra och det finns potential i Presens att bli en välkommen enfant terrible. Men då måste redaktionen skippa Merete Mazzarellas litteraturartiklar och andras halvdana halvseriösa halvessäer och gå linan ut – alltså om den vill nå ut till en bredare publik. Nu får man lite känslan av att det mest är fråga om ett klotterplank för folk som vill skriva i en tidskrift. Om det är avsikten är det naturligtvis inte något fel på det heller, men behållningen för dem som inte hör till insidegänget kan i längden bli begränsad.

Janne Wass

Lämna en kommentar