Den Helsingforsbaserade kvinnofilmfestivalen Artichoke är inne på sitt nionde år med namn som Varda, Bigelow och Rist.

Filmbranschen är alltjämt männens angelägenhet. Det är männen som gör den överhängande majoriteten av filmerna och det är män och mäns syn på världen som dominerar i filmerna. I år har man ändå sett en trend där fler kvinnor får chansen att spela i herrarnas lag, åtminstone om man betraktar de stora filmprisen. Efter 82 Oscargalor blev det i år som bekant äntligen en kvinna, Kathryn Bigelow, som plockade hem priset i kategorin bästa regi, medan Andrea Arnolds Fish Tank vann huvudprisen både på The Independent British Awards och Bafta-galan.

I filmbranschen är priserna ännu reella dörröppnare och därför gör den Helsingforsbaserade kvinnofilmfestivalen Artichoke helt rätt när den i årets upplaga av festivalen uppmärksammar pris och visar The Hurt Locker, trots att filmen redan haft biografdistribution. Bigelows film, om en grupp bombdesarmerare i krigets Bagdad som blir ”krigsmissbrukare”, beroende av slagfältets adrenalinkickar, drivs dessutom av ett episkt, storstilat fotoberätt-ande som helst ska ses på den vita duken.

Årets festival är namnstark också utöver Bigelow, då Agnès Vardas poetiskt finstämda The Beaches of Agnès (2008) öppnar festivalen. Filmen är ett bokslut över ett långt skapande liv där Varda, kallad nya vågens farmor, regisserar sig själv. Hon inleder filmen på en strand där hon spjuveraktigt konstaterar att hon

”… spelar rollen av en liten gammal tant, hon berättar hennes livshistoria”.

Tanten Varda är genomgående oemotståndlig och The Beaches of Agnès känns angelägen också för att den på samma sätt som Doris Lessings nobelpris ökar ”tanternas” annars obefintliga mediesynlighet – när annars får en tant spela huvudrollen på sina egna villkor?

För festivalens vildaste bidrag står Pipilotti Rist. Rist, vars Elixir var Kiasmas huvudutställning i höstas, kör i Pepperminta med ett liknande anarkistiskt färgmanifest som i sina videokonstverk. Pepperminta (Ewelina Guzik) är en kvinna som lever efter en Pippi Långstrump-filosofi (och hårstil) och räddar människor i nöd genom att hitta borttappade favoritfärger. Rists bildberättande är glädjande okonventionellt med flera svävande kameraåkningar och surrealistiskt montage.

Under Artichoke visas också en serie inhemska kortfilmer där bland annat den prisbelönade finlandssvenska flyktingskildringen A Kosovo Fairytale ingår.

Artichoke ordnas i Helsingfors 16–18.4. Läs mer: www.artichoke.lasipalatsi.fi

Anton Schüller

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.