Antigypsism i Europa

I tidskriften Baltic Worlds, mars 2010, berättar svenska Irka Cederberg om ett romskt par, Anna och Jan, som i sitt hemland Slovakien blev överfallna av nynazister. Han blev först misshandlad och när de märkte att hon var gravid sparkade de också henne i magen tills hon förlorade medvetandet.

Paret vaknade senare upp på sjukhus där de fick hon höra att barnet inte hade överlevt misshandeln. Jan hörde senare också en av poliserna som hade hand om fallet konstatera att då har man åtminstone en zigenare mindre i landet.När familjen kort därefter fick en bensinbomb inkastad genom fönstret gav de sig av, och drev i många år skyddslösa runt i Europa tills de omsider fick asyl i Sverige, eventuellt tack vare den uppmärksamhet deras fall fick genom Cederbergs artikel om dem i Expressen. Detta var för 10 år sedan och det är tveksamt om de skulle ha fått stanna idag, menar Cederberg. Ändå, betonar hon, är våld mot och diskriminering av romer ett växande problem i många europeiska länder idag.

I Ny Tid 17/2010 skrev Henrika Andersson om Nadja och Maria, två unga kvinnor som hon en kväll bjöd på middag, som tigger i Helsingfors för att kunna försörja sina familjer i Transylvanien. Givetvis skulle de hellre stanna hos sina barn, men de ser inga alternativ. Tack vare husrum hos en finsk kvinna får de åtminstone någon sorts lönsamhet i tiggandet, även om två tredjedelar av inkomsten går till resor och uppehälle i Finland.

Jag minns att jag blev arg när de första romska tiggarna dök upp i gatubilden i Helsingfors. Arg för att man hade accepterat en utvidgning av EU utan att ställa tillräckliga krav på de nya medlemsländernas omsorg om sina medborgares grundläggande mänskliga rättigheter. Jag tänkte att idén om EU och ett enat Europa innefattade en idé om jämlikhet och välfärd, en omsorg åtminstone om de egna medborgarna, om inte en vidare medmänsklighet.

I optimistiska stunder kan man tro att dagens europeiska xenofobi är ett utslag av snabba samhälleliga förändringar kombinerade med en samtidig ökad invandring. Med tiden, vill man tro, kommer saker och ting att lugna sig, att människorna vänjer sig av med sina normativa enhetskulturer. Men när man ser på behandlingen av romerna, europas största minoritet, kommer man snabbt ur all onödig optimism. De har levt i Europa i tusen år men behandlas fortfarande som främmande. Till skillnad från antisemitismen har diskriminering av romer, antigypsism, förblivit salongsfähig, menar Cederberg; något som man för all del märker också hos oss, inte bara i attityderna mot de utblottade syd- och östeuropéerna, utan också i finländares attityder till de finländska romerna.

Det är bara att erkänna att Europa som gärna stoltserar med sin välfärd och civilisation inte har något som helst försprång i förverkligandet av den frihet, jämlikhet och broderskap som vi tror att vår moderna sekulära kultur bygger på. Uteslutning, våld och avhumanisering förekommer här varje dag på etniska grunder. Vi, de välutbildade och politiskt korrekta klasserna, låter det hända.

Irka Cederbergs bok Född fördömd. Romerna – ett europeiskt dilemma har nyligen utkommit på Leopard förlag.

Nora Hämäläinen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.