Vad kan hända när barn blir projektionsytor för vuxnas egna drömmar? De blir illa tvungna att söka sig till varandra och ta till de medel som står till buds för att bli sedda. Borrmaskiner under allsång om så krävs. John Ajvide Lindqvists Lilla stjärna är en berättelse om flickor som hittar varandra genom utanförskapet. Det är också en mörk skildring av vår samtid där alltfler ungdomar, framförallt just flickor, mår fruktansvärt dåligt i en tid där talangjakternas hänsynslösa utslagningsmetoder och banala kändiskult breder ut sig.
Tidigare har den svenska skräckromanens mästare låtit oss stifta bekantskap med zombier i Stockholms innerstad, spöken i skärgården och vampyrer i förorten. Monster, som han med säker penna placerat i den svenska vardagen, även tidigare ofta berättade utifrån barns och ungdomars perspektiv. I Lilla stjärna har emellertid de övernaturliga inslagen i stort sätt tagits bort helt för att ge plats åt en skräckfylld diskbänksrealism. Inkännande beskriver han utstötta tonårsflickors helvetiska vardag med nätmobbing, utseendekrav och frånvarande föräldrar.
Två vilsna flickor, stigmatiserade av utanförskap och ensamhet, hittar varandra via ett poesiforum på nätet. Theres, hon med det gyllene håret, hittas övergiven som spädbarn i skogen av en avdankad svensktoppsmusiker. Till sin förtryckta hustrus bestörtning väljer han att hålla flickebarnet undangömt i källaren. Det visar sig att hon kan ta absolut rena toner och genom att hållas undan för omgivningen ska hon fortsätta vara ren och oförstörd. Flickan ska bli hans biljett tillbaka till musikhimlen. I denna dysfunktionella tillvaro formas hennes världsbild. Flickans kriminella låtsasbror är den enda som ser henne som en individ, ger henne ett namn, leker, pratar och umgås med henne. Det är också han som skyddar och tar ansvar när hennes fruktlösa letande efter kärlek i källaren går överstyr och utvecklas till en blodig historia.
Den andra flickan, Teresa, växer upp i en familj där normalitetens förkrossande ok mer eller mindre äter upp henne inifrån. Hon är en allvarlig flicka som blir mobbad och förnedrad i skolan, osynliggjord och förbisedd av resten av familjen. Internet är hennes fristad, där hon laborerar med olika identiteter och blir ett bråkande troll på olika sajter.
Theres och Teresas vägar korsas tack vare poesin och Idol. En intensiv vänskap växer fram och de börjar göra musik tillsammans och slår igenom stort på nätet. Framförallt hos andra osäkra unga flickor. Flickor som tar sin tillflykt till Theres som ser och bekräftar dem. Viktigast av allt är ändå att hon tar sig tid att lyssna på dem utan att avbryta eller ställa krav – något som familjen, skolan och övriga samhället inte är kapabla till. Successivt byggs en sektliknade grupp upp runt Theres som blir deras övernaturligt skönsjungande ledare och dyrkade dödsängel. De tänker utkräva hämnd. En hämnd som är riktad mot ett etablerat (vuxen)samhälle som vägrar att se till dem som befinner sig i sprickorna och mell-anrummen. Utan att avslöja för mycket kan jag berätta att Ajvide Lindqvist låter dem helt sonika utföra en fasansfull och skoningslös terrorattack på det folkkäraste och populäraste av alla sommarens begivenheter i Sverige – Allsång på Skansen.
Lilla stjärna är Ajvide Lindqvist mest destruktiva och minst hoppfulla bok hittills, i vilken både brutalt våld, besatthet och skärande ensamhet skildras med stilistisk pregnans och psykologisk skärpa. När jag slagit ihop pärmarna återstår en känsla av vemod och tomhet.
Snart är det åter dags för de populäraste artisterna att ta plats på Skansens scen. Tonårsflickorna längst fram vid kravallstaketet kommer skriksjunga tillsammans med kändiseliten och svenska folket kommer att sitta bänkade framför teveapparaterna. Om Ulf Lundell hyllar ”Pojkarna längst fram” i en av sina låtar kan man säga att Ajvide Lindqvist låter flickorna längst bak få sina röster hörda och det med besked. Hans avsikt är inte att göra det ofattbara begripligt – tvärtom visar han på vad skrämmande okända krafter och grupptryck kan sätta igång.
John Ajvide Lindqvist: Lilla stjärna. Ordfront Förlag 2010.
Ylva Larsdotter
