Under bokmässan i Göteborg hölls en föreläsningsserie om utbildning och samhällsfostran. Judith Torney-Purta, professor i mänsklig utveckling (som också bott i Finland), inleder sitt föredrag med att berätta om två incidenter som enligt henne beskriver väl hur känslobetingat politisk medvetenhet kan vara. Den första handlar om en polsk kvinna som beskrev sitt första intryck av politik.
Det var en bild på Lenin som barn, som i ett skede av hennes liv hade ersatt andra bilder i hemmet. Reaktionen från andra personer från det forna östblocket hade uttryckt ett traumatiskt förhållande till just den bilden, den representerade det sovjetiska förtrycket. En annan historia kom från en portugisisk person som beskrev tidiga minnen av en trevlig man på tv, som hans mamma inte hade gillat. Sedan skedde ett maktbyte, och efter det syntes mannen aldrig mer i rutan.
Torney-Purta talar om vikten av att lära barn i skolan om samhälle, politik och samhällsaktivism. Enligt en studie som gjorts i tolv olika länder, tar den största delen av ungdomar i 14-års ålder i väst ett rättvist och jämlikt samhälle för givet och anser att man som medborgare inte ska behöva arbeta för det. Den andra stora gruppen ställer sig likgiltig till politiska frågor. I öst är det den likgiltiga gruppen som är störst.
De två grupper som Torney-Purta speciellt ägnar uppmärksamhet åt är å ena sidan de som känner sig alienerade, och å andra sidan de som förespråkar social rättvisa som en viktig byggsten i samhället. De förstnämnda, säger hon, är en liten, men farlig grupp. Många som tillhör denna grupp anser att social rättvisa, politik, lag och rätt inte är viktiga, utan är villiga att ta sina rättigheter i egna händer. Den grupp som å andra sidan anser att det jämställdhet mellan könen, rättvisa för invandrare och medverkan i en demokratisk process är viktiga frågor, tenderar att vara relativt stor, men passiv. Undersökningar visar att i såväl väst som öst tenderar denna grupp att anse att politisk aktivitet vid sidan av val inte är speciellt viktig.
Oroväckande tendenser ser hon också i en rapport om hur lärare ser sina arbetsuppgifter. Det visar sig att väldigt få anser att det är viktigt att förmedla jämlikhet, tolerans och speciellt samhällelig aktivism. Däremot sätter man självständigt tänkande i högt värde. En dygd om någon, kunde man tänka, men Torney-Purta säger att det kan bli farligt om det är ensidigt. Det leder lätt till att många elever anser att det viktiga inte är att lära sig bakgrund och fakta, utan helt enkelt att tycka.
Janne Wass
