Vid Tre smeder sitter ett trettiotal tiggare. Ett par är iförda frack. Någon annan har valt tämligen simpla lumpor. Här finns ungdomar som genom sin stil markerar ideologisk tillhörighet på vänsterkanten och här finns flera personer som är helt alldagligt klädda. Deltagarna är i alla åldrar. Det enda som tiggarna har gemensamt är ett nordiskt utseende.
En del tigger tigande, andra ber förbipasserande om en allmosa. Då och då blir det också en slant.
Av allt att döma blev förra fredagens tiggeriperformance i centrala Helsingfors en succé. Antalet anmälda deltagare på Facebook var över 100 och trots att bara ett trettiotal personer dök upp får man säga att initiativtagaren Fredrika Biström lyckades med sitt syfte: att belysa fattigdomen och tiggeriet som fenomen.
– Idén kom efter förslaget om att tiggeri skulle förbjudas i Finland, som en reaktion på att man vill gömma undan det som är svårt och jobbigt. Det är en skrämmande tanke, berättar hon.
Efter performancen kan Biström själv konstatera att diskussionerna fortsätter på internet, både i from av en sakdiskussion om tiggeri och fattigdom samt som en diskussion om vad som är konst. Dessutom har flera medier – både tidningar och etermedier – uppmärksammat de finländska tiggarna.
– Det var ganska skönt att sitta där. Människor tittade hemskt mycket på oss och vi vågade möta deras blickar, även om det också var någon som stirrade obehagligt. En del kom fram och pratade, för nog märktes det ju att vi var finländare.
Var och en av deltagarna fick själva behålla de småsummor de lyckades tigga ihop. Enligt lagen får man inte tigga för välgörenhet utan tillstånd. Och snart får man inte tigga alls.
Fredrik Sonck