Kajsa Ekis Ekman skräder inte orden när hon i debattboken Varat och varan dissekerar prostitutionsförespråkarnas motstridiga argument, skriver recensenten.

”Man tar in en annan människa i kroppen och inser att den andre, det är inget annat än jag i en annan situation, under andra livsvillkor. Det är att se in i någons ögon och se sig själv. Och med den insikten kommer också insikten om grymheten i det system som gjort henne till ’typ’.”

Jag läser Kajsa Ekis Ekmans bok Varat och Varan – prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan. Ibland gråter jag, ibland rasar jag, ibland triumferar jag och ibland ryser jag. Jag är alltså mycket uppslukad av innehållet, men måste ändå lägga ifrån mig boken då och då för att konstatera det stora – att det är länge sen jag läste en så genomarbetad och välskriven debattbok!

Här är en författare som inte väjer för sanningen och slutar tänka för att den är obehaglig och kräver mycket arbete och kanske dessutom kommer att resultera i hård kritik från motståndarsidan. Nej, Ekman har modet och kraften att gå grundligt till väga i sitt researcharbete i dessa två så tunga ämnen. När hon väl börjar dissekera sina meningsmotståndares argument resulterar det i att de faller platt till marken på ett nästan tragikomiskt sätt. För Ekman besitter förutom gedigna kunskaper i ämnena prostitution och surrogatmödraskap (hon stödjer sig bland annat på den skandinaviska prostitutionsforskningen som ligger som grund för prostitutionslagstiftningen i Sverige från år 1999) också en djup psykologisk och känslomässig insikt i det mänskliga varandet. Genom att gå till botten med prostitutionsförespråkarnas svepande antaganden och påståenden, avslöjar hon att deras argumentation bygger på lösa associationsbanor och inte på en egentlig analys av prostitutionens verklighet och dess konsekvenser.

”Öppenhet ställs mot censur, subjekt mot offer, myndig mot hjälplös, aktiv mot passiv, frigörande mot moralisk. Detta är inte en analys av porr och prostitution, utan ett sätt att blockera analytiskt tänkande och stressa oss fram till att överge vårt motstånd mot prostitution”, skriver Ekman.

vänsterns förvirring

Kajsa Ekis Ekman använder den marxistiska teoribildningen som redskap och den visar sig mycket användbar. Det var nog länge sen någon (oberoende av politisk åskådning) fick en så ordentlig genomgång av marxistiska begrepp, i detta fall reifikation, d.v.s. de psykologiska skadeverkningar som uppstår när en människa börjar betrakta sig själv som en vara – en alienation som Ekman visar når sin yttersta konsekvens i prostitution och surrogatmödraskap. Överhuvudtaget ser Ekman starka kopplingar mellan dessa båda fenomen, vilket gör att hennes analys av prostitutionen även gäller surrogatmödraskapet. Det fungerar bra, även om boken skulle ha tjänat på att hon i högre grad hade utvecklat sin kritik av det altruistiska surrogatmödraskapet.

Bokens styrka ligger i att Ekman noga går igenom betydelsen av de begrepp hon använder. Härigenom kritiserar hon indirekt många företeelser i samhället, inte minst vänsterns förhållningssätt till makt och subversivitet. Ekman ger sin förklaringsmodell till varför delar av vänstern plötsligt började tjusas av fackföreningar för sexarbetare (fackföreningar som dessutom inte existerar), varför man började kalla samhällsbevarande verksamhet för samhällsomstörtande, började försvara pornografi och menade att den var subversiv om den kallades feministisk. Och hur det plötsligt blev allmänt vedertaget att påstå att det var radikalfeminsterna som var de prostituerade kvinnornas värsta fiender och de som bar skulden till de prostituerades svåra livsvillkor? Att detta kunde ske, menar Ekman, berodde på språkförskjutningar, begreppsförvirring, brist på analytiskt tänkande och stagnation inom de sociala rörelserna. Det är en sträng och hård kritik men så handlar det också om att synliggöra verkliga människor och inte bara teoretiska tankeexperiment i fantasins värld.

Kajsa Ekis Ekman uppmanar till motstånd i slutet av sin bok. ”Jag är inte antingen eller, jag är både och. Jag har rätt till de barn jag föder. Jag behöver inte gå och träffa män jag ogillar, Min kropp lever och jag ska lyssna på dess signaler. Den är inte min ägodel, den är inte ett objekt för oss själva, den är vår möjlighet i världen”

Erika Stensson

Kajsa Ekis Ekman: Varat och varan – prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan. Leopard 2010.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.