Som om är den svenska författaren och kritikern Ulrika Kärnborgs andra roman efter Myrrha (2008). Det är en ryckigt accelererande berättelse som utspelar sig i Sydsverige och Köpenhamn. Berättelsen kretsar kring tre huvudpersoner; Johan, Amanda och Nadine. Johan är en medelålderskrisande familjefar som håller på med sin doktorsavhandling i filmvetenskap. Då han tackar ja till att hålla ett antal gästföreläsningar vid ett danskt universitet kommer han i kontakt med studenterna Amanda och Nadine, vilket är startskottet till ett händelseförlopp som småningom urartar totalt.
Som huvudperson ger inte Johan något särskilt sympatiskt intryck. Han utgör en personifikation av den stereotypa universitetsläraren som vänsterprasslar med unga kvinnliga studenter. Snedsprången är regel snarare än undantag i hans fall. Familjen, bestående av akademikerfrun Lena och två söner, upptar förvånansvärt lite av hans tankar och engagemang.
Amanda är flickan som fått nog av att vara duktig, vilket manifesterats i tidigare tonårsuppror. Nu är hon smått borttappad, utan varken mål eller mening i sitt liv. Då Amanda träffar Nadine vid universitetet börjar en vänskap utvecklas, men det är sannerligen inte fråga om någon vänskap på lika villkor. Amanda bygger upp ett slags beroende till Nadine. Relationen blir närmast ohanterlig för Amanda, som både vill vara bästa vän med och hyser stark kärlek till Nadine.
Nadine är berättelsen kärnpunkt och den som de andra huvudpersonernas tankar ohjälpligt dras till. Under berättelsens gång börjar både Johans och Amandas tillvaro kretsa alltmer kring Nadine på ett besatt sätt, samtidigt som själva berättelsen börjar spåra ur. Nadine behärskar konsten att utöva en manipulativ dragningskraft på sin omgivning. Därtill framstår hon som fullständigt oåtkomlig, och varken bokens övriga gestalter eller läsaren får egentligen veta någonting om henne. Berättarperspektivet pendlar mellan Johan och Amanda, utan att komma i närheten av Nadine.
Som om är en roman som leker med verklighet och fantasi eller dröm, rik på surrealistiska inslag. Man får ta del av de olika personernas versioner av händelseförloppen, utan att komma till rätta med vad som verkligen hände. Är det exempelvis Johan som jagar efter Nadine, eller Nadine som förföljer Johan? Intrigen blir allt mer tilltrasslad medan tempot skruvas upp, och de situationer som målas upp framstår till slut som alldeles ohanterliga. Speciellt Johan tappar greppet om sitt liv, och allt det som varit bekant framstår med ens som absurt och främmande. Det säger sig självt att en katastrof är oundviklig.
Miljöbeskrivningarna i romanen är stundvis väldigt levande, speciellt vad gäller Köpenhamns ruggigare delar, där frisörsalonger sysslar med allehanda ljusskygg verksamhet och där det gäller att akta sig för motorcyklister som erbjuder gratis lift. De flesta kapitlen börjar mitt i en mening, vilket ger läsaren känslan av att ha kastats rakt in i en situation.
Kärnborgs styrka ligger i att villa bort läsaren från vardagsverklighet till oförutsägbara dröm- och fantasipassager. Den som är på jakt efter en traditionell, realistisk roman finner den inte i Som om.
Anna von Bonsdorff
Ulrika Kärnborg: Som om. Natur & Kultur, 2010.
