En vacker dag är det lika lätt att tala om kvinnors sexualitet som om mäns. Men inte riktigt än. Jag läste i förra numret av Ny Tid om raseriet det väckte i England när en bloggare påstod att kvinnor är mindre intresserade av sex än män. Beviset på det var enligt honom det faktum att kvinnorna inte hänger i parker och jagar en-kvälls-sex, de vill i stället kroka in män i relationer. Hur det skulle vara beviset på att kvinnorna är mindre intresserade är svårt att förstå, mera sex får man väl i ett förhållande än löpande i parker.
Kvinnor sköter det kanske bara diskretare. Hur ofta har man sett kvinnor sitta på parkbänkar och blinka åt förbipasserande män? Eller är det bara mig de av naturliga skäl inte blinkar åt? Hur som helst är kvinnan sällan raggaren, den som visslar, tar kontakt, blinkar och bjuder obekanta män på en drink på närmaste bar. Kvinnorna pyntar sig i stället och går omkring som dragplåster, för att bli uppraggade.
I Annina Enckells pjäs Ultraljud ger sig morsan ut och raggar. Vad ska hon göra, karln har stuckit med en yngre och det regelbundna sexlivet är över. Ut och dansa, som det heter, eller vart ska man ta vägen? Det är jättespännande om unga kvinnor är sugna på sex, men hur är det om morsan är kåt? Var det eventuellt därför som de unga recensenterna så glödande hatade pjäsen? Den enda som är glad när morsan är kåt är troligtvis morsans partner.
Kanske behöver man inte prata så mycket om det här. Framförallt vill jag inte läsa i bloggar om folks sexliv. Förr var dagböckerna privata, de tog emot de hemliga bekännelserna och låstes om med små nycklar och gömdes undan. Nu verkar dagboken ha flyttat till nätet. Nätdagboken kan ju omöjligt vara så sann som en gammaldags dagbok var, fasaden är upputsad både i bloggen och i Facebook. Och tack och lov för det. Jag vill inte veta en enda detalj om andras sexliv.
Det borde höra till barns mänskliga rättigheter att slippa veta nånting om föräldrarnas sexliv. Att slippa veta om pappa eller mamma är otrogen. Egentligen angår det väl ingen annan än de närmaste inblandade vem som ligger med vem, vem som är kåt på vem, och ändå verkar det vara det roligaste skvallret som finns. Också det lukrativaste. Avslöjanden om ens egen promiskuitet verkar konstigt nog också vara populärt att skriva om, också om det drar upp före detta eller nuvarande partners privatliv i offentligheten. Inte bara barnens mänskliga rättigheter är i fara utan allas, som överhuvudtaget varit ihop med nån.
Vad är det då för vits att tjata om det? Kanske bara därför att hela vårt samhälle blir en sundare plats om kvinnornas svängrum är större. På mindre orter skall en kvinna akta sig för att bli ensam i mogen ålder. Om hon då går ut och dansar eller bjuder hem en karl är snacket i gång. Mången änka eller lämnad kvinna lever i celibat för att det sociala trycket är så stort. Och vem blir på riktigt gladare av det? Utan att behöva gå in på detaljer så är det i alla fall bra att inse att kvinnor nog är lika intresserade av sex som män.
Anna Simberg
är dramaturg
