Fotografen Lena Malm mötte ett stort motstånd till den officiella politiken under en expedition till Israel. Bilderna från både palestinska och judiska zoner vittnar om landet som ett enda stort gränsområde.
I den gamla staden Jaffa nära Tel Aviv kan man vara med om stadsguidningar av ett speciellt slag: en jude och en arab guidar på olika märkesplatser och ger sin syn på kvarterets och stadens historia. Det blir två olika bilder och ingendera är osann.
Turen är populär bland lärare och elevgrupper och folk som vill veta mera om Jaffas historia. De får till exempel höra äldre mänskor som fortfarande minns tiden när Jaffa var en enda apelsinlund. Fotografen Lena Malm är en av dem som deltagit i den speciella guidningen.
Malm, i tiden fotograf och ombrytare på Ny Tid, deltog i oktober i en expedition till Israel. Under resan blev det uppenbart för henne att det i landet finns ett motstånd mot den allt hårdare officiella politiken.
– Vi träffade många medborgarorganisationer som guidade oss omkring i Jerusalem och i de judiska kolonierna på Västbanken. Men så finns det också massor av aningslösa judar som inte fattar att det är galet ställt.
Expeditionen var en del av ett stort projekt kring Europas östra gränser som leds av Sarah Green, professor i antropologi i Manchester och där de flesta medverkande är samhällsvetare av olika slag. Green ville också knyta en fotograf till arbetet. Hon träffade Malm på en femtioårsfest och engagerade henne i projektet.
Man startade med ett pilotprojekt i Mytilene på den grekiska ön Lesbos och i Ayalik på det angränsande turkiska fastlandet. Sedan fick gruppen anslag från den europeiska akademiska samarbetsorganisationen COST och kunde genomföra sina projekt mer systematiskt. Först blev det en expedition till den lettiska sidan av gränsen till Ryssland. I den deltog en lettisk sociolog, en slovenska och en österrikiska. De rörde sig i en stor bil och blev mycket snart en sammansvetsad grupp. Lika bra fungerade det inte under följande expedition där målet var Gröna linjen som löper genom Nicosia – personen som skulle leda arbetet verkade ganska ointresserad av saken. Malm var i alla fall nöjd med bilderna hon kunde ta. De och Malms övriga bilder från expeditonen ställdes ut när gränsprojektet hade en konferens i Catania på Sicilien i januari.
I Israel var arbetet otroligt välorganiserat. Utgångspunkten var att hela landet är ett gränsområde, så gruppen på sex personer rörde sig förutom i Tel Aviv-Yaffo i östra Jerusalem, runt Gazaremsan och kring Västbanken. Deras värd var professor Hani Zubida, en irakisk jude som vuxit upp med arabisk kultur och musik. Zubida är en rätt offentlig person som ofta medverkar i diskussionsprogram i teve. Gruppen gjorde en utflykt till Jerusalem och muren på Västbanken, men övernattade inte i Jerusalem. Zubida konstaterade att han inte klarar av atmosfären där – han kan inte sova på grund av för mycket spänning och för mycket hat.
Nya gästarbetare
Zubida arbetar bland illegala invandrare, inte bara som forskare, utan också som aktivist.
– Det finns illegala gästarbetare i Israel. Ingen kommer däremot in illegalt i Israel. Gästarbetarna har avtal med någon byrå som de betalat en hög summa, men när de väl är i Israel hoppar en del av dem av. Det bryr sig byråerna inte om, utan tar in nya, men de avhoppade är nu utan pass, visum och arbetstillstånd. Tidigare var det i synnerhet palestinier som skötte skitarbetet och när gränsen stängdes för dem gick samhället i stå. Ariel Sharon öppnade i stället gränsen för asiater och afrikaner, berättar Malm.
Zubida arbetar för att förhindra deportationer, speciellt av barn.
– Det handlar om barn till delvis illegala, delvis lagliga immigranter som vuxit upp i Israel. Det var ursprungligen 1 200 barn som skulle deporteras tillsammans med sina föräldrar, senare har antalet sänkts. För att förhindra deportationerna bildades organisationen Israeli Children. Zubida köpte till exempel ett hundratal mobiltelefoner och kopplade dem till varandra, så att man kunde sända ett textmeddelanden till alla om man såg att poliser rörde sig i området.
Man köpte också billiga kameror och satte dem i händerna på unga aktivister, som följde efter poliser som närmade sig immigranters barn.
– Ingen myndighet vill att det finns bilder på barn som förs bort. Det ser illa ut och väcker associationer till judedeportationerna, säger Malm.
Peter Lodenius
Foto: Lena Malm
