Den andra mars mördades Pakistans minoritetsminister Shahbaz Bhatti i huvudstaden Islamabad och Pakistans Talibanrörelse tog snabbt på sig ansvaret för dådet. Bhatti hade efterlyst förändringar i den omstridda blasfemilagen, som han ansåg möjliggjorde förtryck av kristna och andra minoritetsreligioner. Mordet var det senaste inslaget i en våldsspiral som bara tycks bli värre.
– Mordet ökar känslan av otrygghet hos vanliga pakistanier, kommenterar terrorexperten Shabana Fayyaz i en intervju dagen efter mordet. Hon är biträdande professor vid institutionen för militära och strategiska studier vid Quaid-i-Azam-universitetet i Islamabad och koordinator för organisationen Kvinnor utan gränser i Pakistan.
Fayyaz bor mindre än en kilometer från mordplatsen och var hemma när mordet skedde. Området är en stadsdel för den övre medelklassen i Islamabad.
Att mordet utfördes i Islamabad har sin betydelse, inte bara för att staden är landets administrativa centrum, utan också för att de utländska ambassaderna är belägna där. På vägarna i staden möts bilisterna med regelbundna mellanrum av vägspärrar bevakade av beväpnade poliser, fast i praktiken saktar de bara farten och vinkar åt poliserna. Ännu för fem år sedan beskrev pakistanierna Islamabad som en tråkig, men trygg stad.
Terrordåden och de politiska morden i staden är ett tydligt budskap till pakistanierna, också till den rika överklassen som styr landet: ingen går säker, vem som helst kan dödas.
Islam som trumfkort
– Islam har i Pakistan utnyttjats för att uppnå politiska, ekonomiska och ideologiska mål, konstaterar Fayyaz.
Hon räknar upp en lång rad skeden i Pakistans historia när islam utnyttjats antingen av de makthavande eller av grupper som strävat till makten.
– Muhammad Zia ul-Haq förde islamiseringen av landet till sin spets, säger hon.
I allmänhet ses den sovjetiska ockupationen av Afghanistan och det heliga kriget mot de otrogna som sedan utlystes som det historiska skede när terrorismen blev en del av det pakistanska samhället.
Fayyaz konstaterar ändå att det inte är så enkelt.
– Det finns många orsaker till terrorismen i Pakistan.
Sunnimuslimska terrorister har t.ex. angripit shiamuslimer i Pakistan av många orsaker. Ibland har till exempel den feodala kulturen och de shiamuslimska storgodsägarna, varit måltavlor för sunnimuslimerna som strävat efter att undergräva deras ställning.
Förutom att Pakistans militära diktator Zia ul-Haq islamiserade landet radikalt, gynnade han sunniriktningen och har kallats sunnidiktatorn. Zulfikar Ali Bhutto, som Zia ul-Haq tog makten av år 1973 och som han lät avrätta tre år senare, var shiamuslim. Avrättningen hade dock inte religiösa skäl, utan var snarare ett exempel på våldskulturen i Pakistan.
Våldskulturen
Terrorism är våld i olika former. Den kan bedrivas av små grupper på några få personer lika väl som av välorganiserade statliga underrättelsetjänster eller arméer. Att bedriva terror i stor skala är lättare om det inte finns någon fungerande samhällsstruktur i en stat eller i en del av den. Om lagar inte allmänt följs, speciellt av de makthavande, skapar det likaså en grogrund för terrorism och våldskultur.
Pakistans första ledare Mohamad Ali Jinnah respekterades och kallas allmänt landets far, men efter honom har många av ledarna varit mer eller mindre korrumperade. Kaos har ofta rått i hela landet eller i delar av det under dess korta historia.
Pakistanska staten har t.ex. för närvarande inte kontroll över stamområdena längs gränsen till Afghanistan. Vid sidan om det ”traditionella kriget” förekommer där ofta terroristangrepp. Ibland är det svårt att skilja dem från varandra. Om t.ex. amerikanska styrkor dödar civila i en bombräd, hur skiljer det sig från talibaners bombdåd mot civila?
– Vem är terrorist? Om en sexårig pojke förlorar sin familj i en bombräd har han enligt pashtufolkets hederskodex rätt att hämnas. Man kan övertala ett barn till ett självmordsuppdrag, säger Fayyaz.
Kaoset kring gränsen mellan Pakistan och Afghanistan blir inte mindre av att det finns så många stridande parter: talibaner, al-Qaida, Pakistans armé och USA:s armé samt ländernas underrättelsetjänster. Också en del av pashtustammarna strider självständigt mot talibanerna. Ytterligare en aktör är den mäktiga heroin- och cannabismaffian, som tycks vara den som klarar sig bäst av alla parterna i konflikten och står för ännu en viktig internationell kontakt till området. Få haschischrökare i Europa kommer att tänka på varifrån ämnet kommer.
Vem mördade
ministern?
Vid tiden för mordet på minoritetsministern, den enda kristna medlemmen av regeringen, var de västliga mediernas huvudintresse inriktat på Libyen och nu domineras tidningarnas utlandssidor av Japan. Det passar bra för ministerns mördare, om de inte är de man först tänker på.
Sannolikt utfördes mordet faktiskt av Pakistans talibaner, de som tog på sig skulden för det. Men man kan ändå laborera med tanken att någon annan grupp stod bakom mordet.
Mordet genomfördes av tre beväpnade män, av vilka åtminstone en hade ett stormgevär. Männen visste uppenbarligen hur Bhatti skulle röra sig den morgonen. Han var på väg från sin mors hem genom ett bostadsområde när männen dödade honom och allvarligt sårade hans chaufför. Männen kastade omkring sig flygblad från al-Qaida och Punjabs talibaner innan de försvann. Man har inte fått fast dem. Troligen hade de inte några svårigheter att försvinna, eftersom bevakningen vid vägspärrarna i Islamabad inte skärptes efter mordet, bilförarna vinkade till poliserna när de passerade dem. Det enda beviset för talibanernas skuld är deras meddelande och flygbladen.
Ingen lag råder
– Mordet kan ha utförts av vem som helst. Kanske var det något gräl inom släkten. Kanske hade det med någon affärsverksamhet att göra. Kanske någon av hans politiska motståndare låg bakom det. Eller så var det talibanerna. Ingen lag råder i det här landet, muttrade ilsamabadbon Imran när han såg på rapporten om mordet i TV-nyheterna.
Egentligen betvivlade han väl inte att talibanerna låg bakom mordet, han konstaterade bara att listan över potentiella misstänkta är lång.
Vardagsrummet i det medelklasshem i Islamabad där Imran satt på morddagens kväll skiljer sig inte från ett motsvarande rum i England eller Finland. Men den omgivande världen skiljer sig en hel del. Pakistanierna har mot sin vilja drivits till ett krig, först i Afghanistan, och nu också på egen mark. Terrordåd inträffar nästan varje dag i olika delar av landet.
Konstaterandet att ”mordet kan ha utförts av vem som helst” visar på den våldskultur som för närvarande råder i Pakistan. Å andra sidan vill en klar majoritet av pakistanierna få något annat gemensamt med det finländska välfärdssamhället än vardagsrummet. Om inte Finlands vinter så åtminstone en politisk ledning som inte är genomkorrupt och parlamentsledamöter som kan komma till jobbet med allmänna transportmedel eller, när vädret det tillåter, med cykel.
Ahti Tapiola
Övers. Peter Lodenius
