Juliette Binoche och William Shimell i ett originellt relationsdrama. foto: LAurent Thurin Nal / MK2

Den som hoppas att Abbas Kiarostamis nya film Möte i Toscana har något att göra med Iran kan bli besviken. Den här gången är det Europa som får spela huvudrollen, dess kontroversiella kulturarv och dess intellektuella magnetism.

I början ser filmen ut som en vanlig kärlekssaga. Kommer den neurotiska, men charmiga Juliette Binoche att vinna den ironiske engelsmannens hjärta?

Allteftersom de kör genom det pittoreska Toscana inser vi att ingenting är som det ser ur att vara. Filmveteranen Binoche och operasångaren William Shimell som debuterar som skådespelare går på djupet i en skruvad relation som påminner om en smärtfylld lek. Den första förälskelsens härlighet varvas med känslor som uppstår vid en slitsam skilsmässa.

I prologen hörs en föreläsning om original och kopior i dagens kultur. Föreläsningen hålls av den engelske essäisten (Shimell) som presenterar sin bok inför en italiensk publik. Där skymtar den förväntansfulla franska galleristen (Binoche) och hennes unge son. Pojken som tyvärr är en ständig källa till sin mammas irritation noterar hennes erotiska intresse för engelsmannen.

Snart börjar huvudpersonernas resa – som utvecklas till ett slags folie à deux. Har de just träffats eller har de känt varandra länge? Grälar de kanske för att de upplever varandra som ”kopior” av sina gamla flammor? Kiarostami ger inga entydiga svar. I stället tvingar han oss att se bortom det uppenbara.

Luca Bigazzis kamera visar huvudpersonerna genom bilens vindruta som återspeglar omvärlden. Den staty som de diskuterar på ett synnerligen häftigt sätt skymtar oskarpt i bakgrunden, vi får aldrig se den i detalj.

Här befinner vi oss långt från Hollywood, flera ljusår från Eat, Pray, Love. Ingen glamour, bara ett konstaterande av att våra sinnen är begränsade och bedrägliga. Murriga färger, ett litet museum som är stolt över sin gamla kopia av ett antikt konstverk, en lokal vinsort som smakar unket. En medvetet klumpig, nästan patetisk Binoche vars behå syns i urringningen och vars högklackade sandaletter skaver.

Shimell kompletterar henne på sitt sätt.  Hans tystnad säger minst lika mycket som hennes pladder. Deras lycka (eller olycka) är tidsbegräsad: han måste hinna till ett tåg som avgår kl. 21, ett motiv som för tankarna till Askungen.

Möte i Toscana är en mycket personlig film som överraskar, förvirrar, väcker känslor och frågor. Trots den skruvade dialogen känns filmen underligt trovärdig, men det beror förstås på vem tittaren är.

Zinaida Lindén

Möte i Toscana. Regi och manus: Abbas Kiarostami. Foto: Luca Bigazzi. I rollerna: Juliette Binoche, William Shimell m.fl.

 

Lämna en kommentar