Han är en flitig kulturskribent, författaren Kaj Hedman, i både österbottniska och andra tidningar och tidskrifter. Han har publicerat nio diktsamlingar och därtill bland annat den självbiografiska Panikboken. Med Natten är ljusare än vatten debuterar han i en för honom ny genre, som han och/eller förlaget kallar mikroessäer.
Mikroessäer, ja, kanske. Jag vill ändå kalla den här till formatet lilla boken prosalyriska personliga betraktelser, där författaren blandar stort och smått, världspolitik och vardagsnoteringar, prosa och poesi på ett lättillgängligt och sympatiskt sätt. Hedman delar frikostigt med sig av sina egna erfarenheter av läst, sett och hört.
Han sätter gärna fingret på samhälleliga brister, i vårt land liksom i den övriga världen, där värderingarna hårdnar allt mera. Han skriver ironiskt om kapitalismens paradis som glimmar i våra ögon. Det är inte många som numera använder ordet kapitalism, man talar hellre om marknadsekonomin som reagerar och handlar som om den vore en juridisk person.
Hedman ställer många frågor, som också läsaren börjar undra över. Vad är staten? Vad är en kyrkkristen? Och en god kristen? Det är det sistnämnda han själv gärna vill och verkar vara, en humanist, som förespråkar tolerans, rättvisa och fred.
Språket i Natten är ljusare än vatten är stramt och klart, både träffsäkert formulerat och lätt att förstå, så lätt att man frestas hasta sig igenom boken. Den är ändå värd en lugn och eftertänksam läsning. Boken har ingen kronologi, man kan slå upp var som helst i den, läsa en sida, ta emot det sagda och fundera över det, som när man läser dikter.
Det övergripande temat är existentiellt, hur kan och ska man finna sig tillrätta i tillvaron och världen, sådan den ser ut i dag, mörk eller åtminstone full av skuggor. Hedman berör allt från mobbning och nyliberalism till krigen i Irak och de torterade fångarna i Guantanamofängelset. Han känner den djupa sorgen som en närvarande frånvaro, som saknar liv. Ändå: han är förtröstansfull, för Guds andedräkt blåser i hans ansikte.
Han skriver om åskväder, vinter, om musik – Beethoven lika väl som jazz, om dikter och sin älskade hund, om sin hustru och om sitt eget skrivande. Så här kan det se ut och låta: ”Jag går vidare. Jag kommer snart hem. Barack Obama tänker ställa allt tillrätta. Det blir nog bra.”
Jag trivs bra i Hedmans lugna och kloka sällskap i Natten är ljusare än vatten. Jag håller oftast med honom i hans synpunkter och kommentarer. Om våldet och likgiltigheten, om alla konservativa skrävlare, i allt han säger om psykvård och åldringsvård. Den katolska biskopen som förnekar förintelsen och gaskamrarna vill också jag gärna knuffa i golvet och riva av korset.
Bekymren för det timliga förtär oss. Konstnärernas strukturella villkor har försämrats. ”Den recessiva världskrisen omger oss som en osynlig dimma.” Doktor Glas lekte Gud. Så som många i dag gör. Det är bara att slå upp vilken tidning som helst eller lyssna till övriga mediers nyhetssändningar.
Mary-Ann Bäcksbacka
Kaj Hedman: Natten är ljusare än vatten. Scriptum 2010.
