Sonja Åkessons poesi har ett socialt patos och engagemang som behövs mer än någonsin! I en ny skiva tolkas och tonsätts ett urval av hennes dikter av bland andra Kajsa Grytt, Frida Hyvönen och Anna von Hausswolff. Resultatet är personligt och väl genomarbetat, tycker Ylva Larsdotter.
De tillfällen och situationer som Sonja Åkessons (1926–1977) lyrik varit min tröstande röst är många. I flickkammarens ensamhetskyla, som singel i storstadens gytter, som flickvän och som mamma. När livets kaos eller stiltje överrumplar finns hennes dikter där; lättillgängliga och komplexa på samma gång, lyhörda, sorgsna och fulla med svart galjhumor. Hennes dikter myllrar och sjuder. De pockar på, kräver uppmärksamhet och utmanar våra fördomar och språk.
Ständigt närvande finns de som förbisetts eller tystats ned; fyllot, gamlingen, sjukpensionären, psykfallet, de ensamma mödrarna. Alla de som längtar och väntar. Ja, hon ger röst åt de som inte har får utrymme eller riktigt passar in i vare sig Åkessons samtid eller för den delen i dagens liberala ”Solsidan-folkhem”. Just detta ger hennes dikter ett unikt socialt patos och engagemang. Samtidigt synliggörs strukturellt förtryck och utanförskap. Åkessons närvarande poesi behövs mer än någonsin!
Jag hade endast tagit del av Åkessons lyrik i bokform fram tills för några år sedan då jag fick höra Åkessons generationskamrat, skådespelerskan och sångerskan Ulla Sjöblom, sjunga ett urval av hennes dikter. I Sonjas sånger (1983) förmedlar Sjöblom med en melankolisk intensitet Åkessons lyrik. Jag blev förvånad över hur musikaliska dikterna är.
Att tonsätta och sjunga en dikt ger oftast en helt ny helhetsupplevelse. Nya infallsvinklar, tolkningar och tilltal uppstår. På den nyutkomna Sonja Åkesson tolkad av låter producenten Göran Petersson elva svenska sångerskor tonsätta och tolka valfri Åkesson-dikt. Tidigare i år tilldelades plattan – med all rätt – det svenska musikpriset Grammis i kategorin bästa folkmusik/visa. Det är en imponerande skara av Sveriges främsta artister som medverkar: Kajsa Grytt, Lisa Nilsson, Rebecka Thörnqvist, Annika Norlin, Frida Hyvönen och Anna von Hausswolff för att nämna några. Varje bidrag på skivan är personligt och väl genomarbetat. Artisternas urval spänner över hela Åkessons produktion, från debuten Situationer (1957) till den postumt utgivna Hästens öga (1977).
Kajsa Grytt, känd från bland annat punkbandet Tant Strul, inleder oerhört stark och intensivt med en av Åkessons mest omtyckta dikter, pastischen Självbiografi (replik till Ferlinghetti) från samlingen Husfrid (1963). Utlämnade, upproriskt och närvarade levererar Grytt Åkessons svar på den amerikanske beatpoeten Lawrence Ferlinghettis Autobiography. Medan den amerikanske manlige flanören erövrar gatorna i det stora äpplet sitter den svenska hemmafrun mer eller mindre fjättrad med alla sin drömmar.
Slängigt popigt och melodiöst gör Annika Norlin från Säkert! Dikten Åkej till sin egen då hon genom upprepning visar på absurditeten i det kvinnliga diktjagets alla måsten. Rakt in i hjärtat går budskapet att det är helt okej att ha en annan rytm och att det är andra rytmer som behövs. Ytterligare ett intressant bidrag är Anna von Hausswolfs riviga tolkning av dikten Öron ur Jag bor i Sverige (1959).
Skickligt ackompanjerad av Johan Norberg på akustiskt gitarr, är Lisa Nilssons lågmälda Monolog. Med inspiration från vaggvisans rogivande, sorgsna tempo är den en fin motvikt till övriga bidrag. Också folk- och vissångerskan Sofia Karlssons tonsättning av Ja tack vibrerar i sin känslighet.
Mindre lyckad är emellertid Nina Ramsbys segdragna och alltför pretantiösa Skärvor av en svit, som tyvärr skymmer Åkessons egna tilltal och röst.
Frida Hyvönen avslutar skivan med ett utdraget Neeijjj, även den hämtad ur Jag bor i Sverige. Det är en fysisk upplevelse där hon med vrede, ångest och smärta framför sitt motstånd, ett subversivt nej, en motståndshandling.
Genom att låta samtida sångerskor sjunga Åkessons poesi får diktjaget hos Åkesson sällskap och finner sålunda ett sammanhang. Det visar också på en fortsättning och riktning framåt.
Åkesson poesi fortsätter att beröra och tala till oss. Dock kan jag önska att någon manlig artist hade medverkat på skivan. Det hade givit ytterligare en dimension till skivan men också till Åkessons författarskap som helhet.
Ylva Larsdotter
Anna Järvinen, Frida Hyvönen, Sofia Karlsson, Lisa Nilsson, Annika Norlin, Rebecka Törnqvist m. fl: Sonja Åkesson tolkad av. Playground 2010.
