Det blir mycket kultur- och utbildningsfrågor när Li Andersson pratar politik.

Med sina 23 år är hon en av Vänsterförbundets yngre riksdagsvalskandidater. Men Li Andersson vill inte vara en ”ung” kandidat. Det är viktigare att få in nya än unga ledamöter, säger hon.

Ett starkt första kommunalval gav år 2008 Li Andersson en suppleantplats i Åbo stadsfullmäktige och ordinarie plats i kulturnämnden. Just kulturfrågor är någonting hon har många åsikter om. Till exempel framhåller hon gärna det skenheliga i att Åbo stad å ena sidan stoltserar som Europas kulturhuvudstad, å andra sidan bantar i den egna kulturverksamheten.

– Kulturens procentuella del av stadens budget har år för år blivit mindre. De miljoner man sätter på kulturhuvudstadsåret är bortslängda pengar om man samtidigt fortsätter skära ner i den egna kulturbudgeten.

Hon är bland annat engagerad i ett så kallat subkulturhuvudstadsprojekt, som vill uppmärksamma att allt inte nödvändigtvis är som det ska i kulturhuvudstadens kulturpolitik.

– Nyligen såldes slottsfastigheten där ett sextiotal konstnärer hade utrymmen, och två närbibliotek lades ner när det nya stadsbiblioteket krävde mera personal än man räknat med. Sammantaget leder allt det här till att vi får mindre fysisk plats för kultur.

Uppbackad av valteam

När vi träffas i mitten av januari har valkampanjen precis börjat ta fart. Till skillnad från kommunalvalskampanjen, som genomfördes utan större organisering, är Li Andersson nu uppbackad av en kampanjledare och en liten valstab bestående av ett tiotal medhjälpare.

– Det är helt nytt för mig och ganska roligt. Vi träffas med jämna mellanrum för att ge feedback på texter och diskutera om det är oklarheter i någon valmaskin. Det är bra att ha ett bollplank att stöda sig mot.

I sin blogg har hon bland annat diskuterat de utmaningar som det innebär att vara ung politiker. Hon varnar för att stämpla unga kandidater som just unga kandidater eftersom – som hon skriver – ”det effektivaste sättet att hålla unga aspirerande politiker och samhällsdebattörer utanför maktens rum är att begränsa vår politiska kompetens till att bara vara ung”.

– Om du är en ung kandidat avgränsas din politiska spelplan vanligen till utbildnings- och ungdomsfrågor, eftersom omgivningen upplever att de här är de enda frågorna du är kompetent att prata om. Om man dessutom är kvinna och finlandssvensk så är ens handlingsutrymme ännu mera begränsat.

Betyder det att det inte spelar någon roll om det kommer in få unga kandidater i riksdagen?

– Jag tycker själv att det skulle vara viktigare att få in nya kandidater än uttryckligen unga. Däremot tycker jag att det är helt relevant att diskutera varför det är så svårt för unga att komma in i riksdagen. Har det att göra med möjligheterna att få valfinansiering och bristen på ordentliga budgettak för kampanjerna? För visst är det ett problem att unga är så underrepresenterade i riksdagen.

Varning för
terminsavgifter

Det är ändå till stor del i frågor som berör unga som Li Andersson hittar sitt främsta engagemang. Hon studerar folkrätt och ryska vid Åbo Akademi för fjärde året och har under hela studietiden varit engagerad i högskolepolitiken, ett viktigt politikområde under den kommande mandatperioden.

– Det viktigaste blir att avstyra alla försök med terminsavgifter. Men jag är rädd att frågan kommer att dyka upp. Universitetsreformen har gjort att många högskolor har fått finansieringssvårigheter. På Åbo Akademi tycker jag i och för sig inte att man kan se några konkreta effekter av reformen ännu, förutom den ökade byråkratin och de ständigt närvarande resultatkraven.

– På andra universitet har föreläsningssalar däremot börjat döpas om efter företag, som också fått rätt att göra direkt marknadsföring inne i universitetets utrymmen.

I väntan på en indexbindning av studiestödet fortsätter också nivån på studieförmånerna att vara ett ständigt aktuellt ämne. Här vill Li Andersson jobba i riktning mot ett mera universellt stödsystem.

– Vänsterförbundets krav på en höjning av grundtryggheten till 750 euro för alla är inte bara en konkret och nödvändig reform, utan också ett steg mot någon form av grundinkomst.

Hur har vi råd med det här?

– Ingenting är omöjligt. Det måste kopplas till en skattereform som utökar skattebasen och gör beskattningen mera progressiv.

Mera röd än grön

Li Andersson skrev in sig i Vänsterunga som sextonåring och har sedan dess varit aktiv inom en rad autonoma aktivistgrupper. I dag är hon en av rösterna i partiets unga liberala, rödgröna falang.

Upplever du att partiet som helhet representerar den rödgröna falangens åsikter?

– Det tycker jag nog. En stor del av de förslag vi lade fram under partikongressen i somras godkändes. Men det stämmer att Vänsterförbundet är inne i en förändringsprocess. Sen handlar det kanske mer om verksamhetsformer än om åsikter. Många unga har en bakgrund inom olika medborgarorganisationer och är vana att jobba på ett annat sätt än de äldre.

Har De gröna någonsin varit ett alternativ för dig?

– Frågor om social rättvisa, jämlikhet och inkomstfördelning är jätteviktiga för mig och där har De gröna aldrig övertygat. Däremot har jag jobbat hårt för att föra in klimat- och miljöfrågor inom Vänsterförbundet.

text&foto Jens Finnäs

Li Andersson

Parti:
Vänsterförbundet

Valkrets:
Egentliga Finland

Sysselsättning:
Studerar folkrätt och ryska
vid Åbo Akademi

Valbudget:
6000 euro

Valslogan:
För en grundinkomst,
klimatlag och oberoende
utbildning!


 

1 kommentar

Intervju i tidningen Ny Tid | Li Andersson – Röda tankar och gröna idéer 4 april, 2011 - 18:33

[…] Här kan man läsa en intervju med mig i tidningen Ny Tid angående min kandidatur i valet! Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken. ← Målet för vänsterns klimatpolitik är tillräckliga utsläppsminskningar GillaBli först att gilla denna post. […]

Reply

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.