Tror på inval. Thomas Wallgren ser det som fullt realistiskt att ta en plats i riksdagen. Men det kommer att kräva att han fyrdubblar sina röster från kommunalvalet.

En gång i tiden ville Sannfinländarna göra honom till president. I dag kämpar socialdemokraten Thomas Wallgren för att motarbeta den högervind som partiet representerar.

– Jaa, vilket år var det nu? Det måste ha varit inför presidentvalet 1994 eller 2000. Jag är så dålig på årtal.

EU-motståndet förenade Thomas Wallgren och Sannfinländarna, som alltså ville att han skulle ställa upp som deras presidentkandidat år 2000.

– Det var en stor ära att bli tillfrågad, även om jag tycker jag att deras politik i dag är hemsk. Det Sannfinländarna gjorde bra var att visa en känslighet för förlorarna på landsbygden. Här har de fortfarande mycket att ge det finländska samhället.

Överlag tycker Thomas Wallgren ändå att det i dag pratats alltför mycket om Sannfinländarna.

– Om ideal som rättvisa, solidaritet och miljö ska ha någon framgång, så måste vi se mera på oss själva och mindre på Sannfinländarna. Hur kan vi vara trovärdiga? Hur kan vi inge hopp? Rasismen är någonting som finns djupt inom oss alla. Det är ingenting man motverkar genom att skälla på andra.

SDP behövs

Det är i dag fem år sedan Thomas Wallgren skaffade sig partibok. Många lyfte på ögonbrynen när han valde Socialdemokraternas och inte till exempel De grönas, ett parti som han själv var med om att grunda.

– Jag har vuxit upp med idén att SDP är ett precis lika dåligt val som högern. Men utan socialdemokrater har vi ingen rödgrön framtid. Ju mer vi bygger upp motsättningar, desto sämre utsikter har vi att forma ett vänsteralternativ för framtiden. Därför är det jätteviktigt att vi blir av med det överdrivna agget mot SDP på vänsterkanten.

I kommunalvalet 2008 blev Thomas Wallgren invald i Helsingfors stadsfullmäktige med nästan tusen röster. I riksdagsvalet kommer han att behöva samla ungefär fyra gånger fler röster för att bli invald, vilket han tror att han har en chans att få. Eller i själva verket talar han lite skämtsamt om ”risk” snarare än ”chans”.

– Jag har ett klart trevligare jobb på universitet än vad jag skulle ha i riksdagen. Så privilegierad är jag.

Väst i kris

Utgångspunken för Thomas Wallgrens politik är att den västerländska civilisationen befinner sig i kris. Det industriella tillväxtsamhället är ohållbart och måste förr eller senare förändras radikalt.

– Det enda som hjälper är att göra en grundlig omdefiniering av våra mål. Därför är kulturpolitiken politikens viktigaste dimension.

Var börjar man?

– Man börjar i båda ändorna – med utopiska diskussioner å ena sidan och med konkreta initiativ å andra sidan. Det kan till exempel handla om att i en kommun bojkotta finansparadis vid upphandling eller att inte använda palmolja som bränsle.

På ett nationellt plan vill han framförallt arbeta för att minska utslagningen och ojämlikheten i samhället. För att det ska lyckas måste vänstern bli mera sammanhållen.

– En del rödgröna debattörer har uppvisat en så oförlåtlig dumhet när man kritiserat facket för att försvara arbetsrelaterade förmåner. Hur tror de att vi ska kunna vinna om vi splittrar vänstern och facket? Starka fackföreningar är en viktig orsak till att vi haft relativ rättvisa i Norden.

Men på vilket sätt står facket på icke-anslutna snuttjobbares sida?

– Det här säger alla, men vad är alternativet? Vem tror att vi kan få en mera rättvis arbetsmarknad utan PAM, JHL och FFC? Det finns förstås en möjlighet att organisera prekariatet i nya rörelser utanför facket, men hur bra har det gått? Utan samarbete med det gamla facket kommer de ny rörelserna inte långt.

SDP och invandrarna

Rättvisa och solidaritet är begrepp som återkommer i Thomas Wallgrens resonemang, men hur välförankrade är de här idealen i det Socialdemokratiska partiet i dag? Under det senaste året har Socialdemokraterna dragit till sig uppmärksamhet för invandringskritiska, snarare än invandringsvänliga utspel.

Eero Heinäluoma förespråkade till exempel i en intervju i Hbl i fjol en restriktiv invandringspolitik med motiveringen att rasismen ökar i fall utlänningar tar finländares jobb. Och i partiets invandringspolitiska program gör man klart att det inte är aktuellt att höja flyktingkvoten, trots att man beskriver internationell solidaritet som en grundbult i det finländska samhället.

Är 750 kvotflyktingar ”solidariskt”?

– Som ordförande för Flyktinghjälpen vill jag självklart höja kvoten, men vi ska minnas att det här inte är några lätta problem. Det är lätt för oss liberala intellektuella att förespråka friare invandring, men det är vanligen inte vi som bor i de invandrartäta förorterna med rasistiska slagsmål i trappuppgångarna.

– Visst finns det punkter i partiets invandringsprogram som jag inte gillar, men programmet är mycket bättre än sitt rykte, särskilt de arbetspolitiska delarna.

Runtom i Europa talas det i land efter land om Socialdemokraternas kris. Också här lär valdagen bli en nagelbitare för SDP, som i gallupundersökningarna fått allt svårare att hålla Sannfinländarna bakom sig. Men enligt Thomas Wallgren är den kris det talas så mycket om inte bara Socialdemokraternas, utan alla partiers.

– Vi hade en gemensam modern dröm om att förena det Gandhi kallar den sista människan med fortsatt överflöd för dem som har det bra. Det här har visat sig vara omöjligt. Eftersom högern aldrig hade samma känsla för rättviseidealet är problemet mindre för dem, men för alla med en tro på solidaritet och miljö är det här ett mycket svårt dilemma.

  • Parti: SDP
  • Valkrets: Helsingfors
  • Sysselsättning: Docent i filosofi vid  Helsingfors universitet
  • Valbudget: Hoppas på över 15 000 euro
  • Valslogan:  Etiskt uppdrag

text&foto Jens Finnäs

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.