I ett experiment är inga känslor tillåtna. Jake Gyllenhaal  och Vera Farmiga. Minns ni Steven Spielbergs drama Minority Report? Där kunde polisen i ett framtida samhälle förutspå mord och förhindra dem genom att manipulera några synska personer.

I Source Code är Duncan Jones, auteuren bakom Moon lite, inne på samma spår. Marinsoldaten Colter Stevens (Jake Gyllenhaal) vaknar på ett Chicagotåg och har inget minne av att han stigit på. Mittemot honom sitter en vänlig tös (Michelle Monaghan) som kallar honom Sean. I tågtoalettens spegel ser Colter en främling i stället för sig själv.

Åtta minuter senare sprängs tåget i bitar – och Colter finner sig i en mystisk kapsel någonstans mellan liv och död. Via en tevemonitor har han kontakt med en uniformsklädd Vera Farmiga och en civilklädd Jeffrey Wright. De ger Colter direktiv om att förflytta sig tillbaka till tåget och återuppleva de sista åtta minuterna tills han finner bombaren – som med all säkerhet planerar ytterligare en explosion inne i Chicago.

Vi får se händelseförloppet i flera olika versioner (hälsningar från Tom Tykwer och hans Spring Lola), med olika upplösningar. Det är kompetent berättat och det känns tillräckligt fängslande och stämningsfullt, i synnerhet tack vare Gyllenhaal som är rätt man på rätt plats. Han uppvisar en stark närvaro, en blandning av mod och sårbarhet som för tankarna till hans rollprestation i Sam Mendes krigsfilm Jarhead.

Farmiga (Up in the Air) är en värdig motspelerska som står för mycket av filmens dramatik. Filmen pendlar mellan två miljöer: tåget och scifikapseln. Allt som vi upplever på tåget känns levande och riktigt – medpassagerarna, konduktören – medan scenerna i kapseln står för den filosofiska dimensionen. Var går gränsen mellan att förebygga nya brott och att strunta i gravfriden? Räcker det inte att man dör ”för fosterlandet och demokratin”? Vem skördar lagrarna när ett experiment lyckas? Manipulation är ett av filmens huvudteman.

Till skillnad från The Bourne Identity som tangerar liknande ämnen har Source Code en hel del art house-egenskaper. Ändå kliver inte Jones utanför Hollywoodfilmens komfortzon.

Förbryllande nog har Source Code två finaler i stället för en, som om Jones inte kunde bestämma sig. Personligen finner jag den första finalen mera begriplig och rörande än den andra, men vem vet, kanske Jones bäddar för en uppföljare?

Zinaida Lindén

Source Code. Regi: Duncan Jones. Manus: Ben Ripley. Foto: Don Burgess. Musik: Chris Bacon. I rollerna: Jake Gyllenhaal, Vera Farmiga, Michelle Monaghan, Jeffrey Right.

 

Lämna en kommentar