Marianne Peltomaas nya roman Och jag ska avlägsna din slagg rymmer sympatiska karaktärer och en realistisk Helsingforsmiljö. Men mörkerrädd blir man inte av denna snälla deckare.

Kombinationen av ödesdigra bibelcitat och anlagda bränder är deckaringredienser som bådar för en riktigt hårresande historia. Marianne Peltomaas senaste roman med den bibliskt baserade och olycksbådande titeln Och jag skall avlägsna din slagg väcker genast höga förväntningar om en riktigt hisnande läsupplevelse. Men riktigt så ruskigt blir det inte.

Handlingen utspelar sig i Helsingfors där någon smyger omkring och anlägger bränder. Samtidigt får kriminalkonstapel Vera Gröhn märklig post i form av flera stycken bibelcitat med anknytning till eld. Peltomaas kriminalkonstapel Gröhn är en sympatisk polis, kompetent och egensinnig som Leena Lehtolainens Maria Kallio och med dåliga mat- och motionsvanor som Henning Mankells Kurt Wallander.

När ett medelålders par och deras hund får sätta livet till i en mordbrand i Kronohagen (naturligtvis är det den ihjälbrända hundens olyckliga öde som kvällspressen frossar i) ska polisen, i samarbete med brandkåren, gå till botten med fallet. Genom utredningssamarbetet korsas vägarna för Vera Gröhn och helyllebrandmannen Aarno Metso. Ett ömsesidigt intresse uppstår, lite väl hastigt kan man tycka, även om åtminstone Gröhn gör sitt yttersta för att tänka bort vidare emotionella odysséer.

Medan utredningen av fallet pågår får läsaren stifta bekantskap med ett brokigt gäng misstänkta, bland annat en sniken svåger, en intrigerande sambo, en fjortonårig hundvakt och en försmådd älskarinna. Peltomaas breda persongalleri, och alldeles särskilt de misstänktas skara, bidrar till att boken blir en underhållande läsupplevelse. Peltomaas personskildringar som stundom driver med de olika karaktärerna ger romanen en närmast karnevalistisk dimension. Och även om alla misstänkta inte är skyldiga till mordbrand visar sig var och en av dem bära på oväntade överraskningar i bagaget.

levande stadsmiljö

Peltomaas deckare är förankrad i ett realistiskt Helsingfors med omnejd, där gatunamn, byggnader och platser motsvarar verkligheten. Detta gör berättelsen mer levande och för läsare som är bekanta med omgivningen är det enkelt att ge sig hän åt en visuell läsupplevelse.

Språket löper på, men ibland tyngs meningarna av aningen för många ord, speciellt i dialogerna där ett talspråkligt intryck förmodligen eftersträvats.

Då en deckare inbegriper bibelcitat eller andra slags religiösa kopplingar förväntar man sig snarast ett riktigt förskräckligt innehåll, som de rysliga obehagligheterna och vansinniga gärningsmännen i Stieg Larssons Män som hatar kvinnor. Men i Peltomaas fall har ryslighetspotentialen tyvärr inte utnyttjats till max. Bibelcitaten till trots blir handlingen aldrig riktigt skrämmande och de misstänkta framstår som rätt mänskliga och sympativäckande. Och jag skall avlägsna din slagg är inte en bok som lämnar efter sig spår i form av osäkra blickar över axeln och plötslig mörkerrädsla. Däremot kan den klassas som en ”snäll” deckare som tack vare sina udda litterära gestalter gör sig allra bäst i rent underhållningssyfte.

Anna von Bonsdorff

Marianne Peltomaa: Och jag skall avlägsna din slagg. Schildts 2011.

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.