På den förtryckta men vinnande sidan

av Fredrik Sonck

– Fram till december 2010 kände vi att regimen försökte hålla koll på oss i ett avgränsat getto, från och med december 2010 upplever vi att deras mål är att döda oss allesammans.

Så avslutar Iryna Vidanava, vitrysk chefredaktör och dissident, sitt anförande på Eurozines konferens för europeiska kulturjournalister i Linz, Österrike. Hon talade inom ramen för ett seminarium som handlar om yttrandefrihet.

Det är nämligen inte bara i arabvärlden som journalister kläms åt. För tillfället är det Mexikos knarkkrig som skördar flest dödsoffer bland journalister. Också i Europa finns problem på yttrandefrihetens område. För Putin och Berlusconi är inflytande över medierna en viktig maktfaktor och i Ungern har en synnerligen kontroversiell medielag klubbats igenom. Europas värsting är ändå Vitryssland, där Vidanava ger ut 34 Multimedia Magazine.

Sedan valet den 19 december 2010 har regimen blivit än mer repressiv i sitt krig mot fria och kritiska medier. Informationsminister Aleh Praliaskouski har själv sagt att ”Vitryssland har blivit ett informationsslagfält”. President Aleksandr Lukasjenko anser att landet ”är under attack”.

– Men det är ju staten som attackerat. Av de drygt 700 människor som arresterades och trakasserades på valnatten var över 30 journalister. Sju journalister från det vitryska journalistförbundet har ställts inför rätta för deltagande i kriminella upplopp och omstörtare av den allmänna ordningen.

Straffen är långa, två till fyra år i fängelse verkar vara standard. Många av journalisterna är välkända. Förra presidentkandidaten Andrej Sannikov dömdes till exempel till fem års fängelse för en dryg vecka sedan. Den sista radiostationen som enligt Vidanava sände riktiga nyheter förlorade nyligen sin licens för ”att man appellerade till offentlig extremism”. Fler domar är att vänta. Statens strategi är välplanerad

– De senaste månaderna har KGB, som säkerhetspolisen fortfarande kallas i Vitryssland, slagit till mot ett dussintal redaktioner och konfiskerat utrustning.

En lokaltidning blev av med all elektronik – förutom en vattenkokare.

– Ändå kunde de ge ut nästa numer i tid, tack vare lojala läsare och medarbetare. När en annan tidning förlorade alla sin utrustning samlade läsarna ihop över 30 datorer på mindre än två dagar. Vi ser alltså också en otrolig solidaritet.

Internetboom

Nattsvart? Nej – Vidanava är optimist.

– Trots allt håller regimen på att förlora sitt krig mot den fria informationen och sanningen. Inte en enda självständig tidning eller webbpublikation har upphört på grund av räderna.

Däremot är regimen pressad, hotad av både politiska och ekonomiska kriser. Dess internationella manöverutrymme är numera begränsat. Allt färre medborgare litar på de statliga medierna. Att Lukasjenko och hans hejdukar nu ökar trycket på de fria medierna är snarast ett bevis på deras rädsla för dem.

– Men ju mer de försöker begränsa möjligheten till fri information desto fler medborgare efterfrågar just detta.

Och det är på nätet denna fria information finns i dag, inte i tidningskioskerna.

– I slutet av 2010 hade webbtidningarna 1,6 miljoner vitryska läsare. Under 2010 ökade läsningen av åtta stora webbtidningar med 82 procent.

Försöken att stänga kritiska sajter har bara gjort dem populärare.

– Och också om man lyckades stänga alla tidningar och nyhetssajter skulle det inte tysta alla kritiska röster. De fortsätter tala i underjordiska tidningar. Det går heller inte att stoppa privata radiosändningar, sattelitteve eller kommunikationen på sociala medier. Den statliga propagandan har redan förlorat informationskriget.

Nuförtiden finns det till och med en vitrysk tevekanal som sänder från Polen.

Ungdomen

Gott framtidshopp i svåra tider. Ja, men vid sidan av de konkreta hoten från regimen finns mer ogripbara problem som den vitryska offentligheten har svårt att hantera. Ett bekymmer är själva journalistrollen, som komprometterats genom år av styrd utbildning, censur och skrivdirektiv. De självständiga journalister som finns har ont om resurser och svårt att koncentrera sig på tidskrävande frågor.

Ett annat problem är den passiva ungdomen, säger Vidanava, själv bara dryga trettio.

– Det sägs ofta att de unga är de som utkämpar krigen. I Vitryssland utgör 15–34-åringarna 65 procent av internetanvändarna, men den typiska läsaren av en nyhetssajt är 35 år gammal, medelklassman, gift och högutbildad. Unga är inte intresserade av nyheter utan hänger på sociala nätverk.

Också i ”Europas sista diktatur” har Facebook vuxit med rasande fart. Bloggsfären är aktiv och många unga är också aktiva på små och medelstora kultursajter med fredsagenda och yttrandefrihetstankar.

– Kreativiteten frodas i dessa forum men de här sajterna aktiverar sällan de unga till initiativ offline. Frågan här hur man skall får unga att intressera sig för annat än underhållning?

Det är just den uppgiften som Vidanavas publikation 34 Multimedia Magazine (på nätet www.34mag.net) försöker utföra genom att vara journalistiskt innovativa.

– I november 2005 drog KGB in det sista tryckta numret av tidningen – med motiveringen att den var tryckt med giftigt bläck. Vi övergick då till att publicera oss på CD-skivor. På den tiden var internet väldigt långsamt och dyrt så det var en bra lösning.

CD-versionen har många fördelar. Den kan kopieras, förses med en massa extramaterial och är multimedial. För att attrahera den unga publiken försöker man göra viktigt material underhållande.

– Ett sätt var att sammanfatta veckans viktigaste nyheter i en hiphopsång som publicerades varje fredag. Redaktören som gjorde detta blev väldigt populär och vi lyckades lägga in länkar till olika nyhetssajter där läsarna sedan hämtade mer information.

34 Multimedia Magazine arbetar också en del med seriestripar. Om en källa behöver skyddas kan uttalanden citeras direkt medan sammanhanget framgår av teckningar. Det satiriskt greppet blir dessutom underhållande.

Kamp för överlevnad

Ett tredje problem är framtiden. Den självständiga vitryska journalistiken är nämligen väldigt upptagen med nuet och sin egen överlevnad. Kontakterna utåt borde vara mycket starkare än vad de är och omställningen till ett annat samhälle den dag regimen faller blir mycket svår, tror Vidanava.

Fram till den dagen är varje dag en kamp för överlevnad. Jag frågar om säkerhetsaspekterna, hur det är att vara så direkt med sin kritik när man vet att man när som helst kan buras in.

– Jag har varit ganska direkt med min kritik ganska länge och jag tror att det är viktigt att vår regering förstår att det finns folk som inte är rädda för att säga vad de tycker vare sig i landet eller utomlands. Jag hoppas det jag sade här i Linz inte får några allvarliga konsekvenser men varje gång jag reser kan jag inte vara säker på om jag släpps ut ur eller in i landet. Man lever med den här känslan, men jag tror ändå att frihetskänslan man får då man säger det man tänker är viktigare.

Ser regimen annorlunda på det du säger utomlands och det du säger inom landet?

– Det är skillnad endast i antalet paragrafer som jag kan åtalas för att ha brutit mot. Om man talar ur skägget i Vitryssland åtalas man för att ha förtalat i presidenten eller myndigheterna. Är man kritisk utomlands kan man åtalas för att ha framställt landet i fel ljus, genom att ge information som inte är objektiv.

text&foto Fredrik Sonck

 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.