I The Tree of Life tangerar Terrence Malick (The Thin Red Line, The New World) samma teman som Andrej Tarkovskij i Spegeln: en pojkes själsliga utveckling. Egentligen går Malick längre än Tarkovskij: han placerar sin hjälte mitt i skapelsens historia och försöker föra en direkt dialog med Gud.

The Tree of Life fick årets Guldpalm i Cannes. Filmens visuella överdåd och filosofiska allusioner imponerar på många. Andra har svårt med dess solenna, pompösa form.

I början citeras Jobs bok. Det är ingen slump. Filmen bygger på ett familjedrama. Jobs bok handlar om varför de rättfärdiga måste lida. Bland exegeter finns en åsikt om att Jobs bok härstammar från patriarktiden. Där förekommer bl.a. tillbedjan av himlakroppar. Dem får vi se i överflöd i Malicks film. Och så finns här en patriark.

The Tree of Life börjar som Nanni Morettis lågmälda drama Sonens rum: ett äkta par får besked om en sons död. Av parets tre söner är det Jack (Sean Penn) som är berättaren. Den unge Jack spelas av Hunter McCracken.

Genom flashbacks får vi veta hur Jack föddes i 50-talets Texas och växte upp med en sträng men misslyckad far (Brad Pitt), en omåttligt god och vacker mor (Jessica Chastian) och två yngre bröder. Som i The New World berättas allting via voice over.

Strax efter introduktionen kommer en fyrtio minuters sekvens om Jordens tillblivelse – en återspegling av moderns sorg över sin döde son då hon letar efter honom i universum. Disneys Fantasia 2000, Jurassic Park och Discovery Channel möts här. Emmanuel Lubetzkis skickliga och påkostade foto tar andan ur en. Planeter, vulkaner, dinosaurier, höga tallar. Den oberörda himmel där Gud bor, enligt Jacks mamma. I bakgrunden hörs Preisners Lacrimosa och Berlioz Requiem.

När familjedramat småningom utvecklas kommer filmen närmare åskådaren. Malick är känd för att kunna skapa magiska stämningar med oerhört små medel. Barndomens oskuld överlever inte i den hårda värld där Darwins lagar styr. Filmens far och son-problematik för tankarna till Andrej Zviagintsevs Återkomsten. Pitt som också producerat filmen gör en av sitt livs starkaste roller här.

The Tree of Life som bygger på självbiografskt stoff är yvigare än alla de träd som Tarkovskij använde i hela sin filmproduktion. Frågan är varför Malick tar till ett så tungt artilleri när Tarkovskij klarade sig bra utan.

För mig blev filmen en besvikelse av samma art som Darren Aronofskys The Fountain. Malicks film är menad som ett poem, ett tillfälle för reflektion, men den kan lämna en del åskådare utanför. Den enkla men gripande familjehistorien utvecklas till ett religiöst verk som är svårt att smälta för icke-kristna.

Zinaida Lindén

The Tree of Life. Regi och manus: Terrence Malick. Foto: Emmanuel Lubetzki. Musik: Mozart, Mahler, Berlioz, Preisner, Smetana, Brahms, J.S.Bach m.fl. I rollerna: Brad Pitt, Jessica Chastian, Sean Penn, Hunter McCracken. Drama. USA. 138 min.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.