En amerikansk dam reste till Paris 1913. Hon frågade Ezra Pound vad konsten fanns till för. Pound svarade: ”Fråga mig varför en rosbuske finns.”

Det finns en smygande attityd hos oss att konst är lyx. Bilder, böcker, musik och teater anses inte vara nödvändigt. Vi är ense om att sjukvård och skola skall betalas av alla gemensamt, men när det kommer till konst hävdar allt fler att den skall existera på marknadens villkor. ”Låt dem som vill ha den betala för den!” Konst är en elitistisk produkt, dessutom förmodligen bara båg.

Nyckelordet är produkt. Konsten blir ett objekt. Vi betvivlar att den är unik. I kampen mellan den materiella världen och den osynliga, Mammon och Gud, så vann Mammon och det finns ingen makt i västvärlden som kan utmana kapitalismens dogma. Konsten har ett väsensskilt värdesystem. Liksom Gud, sviker den oss ständigt. Liksom Gud, ger den oss legitima skäl till tvivel om sin existens. Men liksom Gud, lämnar konsten spår av skönhet. Vi erfar att det finns något mer än det den materiella världen erbjuder oss och konsten är en antydan, i bästa fall en förmedlare av det. Vi behöver fan i mig inte tro på den, men vi kan erfara den.

När jag läser Tua Forsström eller Bosse Hellsten så läser jag inte en poets syn på världen, jag får äntra en ny värld. När jag läser Shakespeare är det inte för att få kunskap om det elisabethanska England, utan för att lära mig något om mig själv. William Carlos Williams skrev: ”Det är svårt att inhämta nyheter från dikter, men människor dör i miserabelt skick varje dag utan att veta vad som finns där.”

Trots konstens mångfald håller den skarpt i fokus det som den materiella världen förnekar – kärlek och fantasi. Konsten skapas av båda: en passionerad kärlek till arbetet i sig självt, som om inget annat funnes och en föreställningsförmåga som förmår skapa något helt nytt av disparata enheter. Konst skapas inte av statliga program, riskkapital eller skräpaktier. Konst skapas när någon lyfter pennan, sätter sig vid pianot eller tar en klump lera och förvandlar den för evigt. Mammon vill ha beräkningar, lägsta nivå, försäljningssiffror och efterfrågan. Mammon vill ha avkastning på sina investeringar. Mammon vill ha mer pengar.

Konsten kan erbjuda en osäker avkastning. Växelkursen är energi mot energi, intensitet mot intensitet. Tiden du spenderar på konst, är tiden konsten spenderar på dej. Det finns inga korta sammanfattningar, inga snabbkurser eller genvägar. Bara erfarenhet. Konst kan förändra ditt liv, men den är ingen quick fix. Det konsten kan göra är att pressa fram ett begär efter det autentiska, efter sanningen om oss själva och våra liv. De sanningar som i vanliga fall ligger kvävda under den 24-timmars kriszon vi kallar det verkliga livet.

Konst kan aldrig produceras på löpande band i massupplaga. Den kan säljas för hisnande summor och bli en rikemanstrofé, men det är inte konstens syfte eller natur. Om pengarna skulle upphöra att finnas, skulle konsten fortsätta.

Varför brände Hitler böcker? Varför vägrade Franco att visa Guernica? Därför att konsten är kraftfull och konfronterande. Den utmanar oss. Den påminner oss om alla de möjligheter vi har förletts att glömma.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.