I sin internationella långfilmsdebut Den italienska nyckeln ger finska Rosa Karo sig i kast med att undersöka en ung kvinnas konfrontation med vuxenlivet. Karo väljer sagogenren, men hennes film ligger ljusår från Catherine Hardwickes Twilight och Rödluvan.
Till tonerna av Tuomas Kantelinens musik börjar en vemodig berättelse om den föräldralösa Cabella (Gwendolyn Anslow) som växer upp i Storbritannien hos sin förmögne förmyndare. Av någon anledning håller han flickans ursprung hemligt för henne. Efter hans död får hon bara en gammal italiensk nyckel.
Väl framme i Italien hittar Cabella det lås som nyckeln passar in i, i en övergiven villa i en liten by. Där slår hon ner sina bopålar.
Snart blir hon vän med några unga italienskor. Maria (Joana Cartocci) svärmar för sin arbetsgivare, en hemlighetsfull rik indier (Moose Ali Khan). Marias yngsta syster vandrar varje dag till torget och väntar på en buss. Ingen stiger någonsin av bussen i deras by, ingen drömprins kommer. Den enda pojken i byn är dövstum.
Det finns ytterligare en pojke, men han är bara ett spöke. Med honom för Cabella långa samtal om livet. Synd bara att den som spelar honom levererar sina repliker så mekaniskt.
Så småningom kommer Cabella underfund med vilka hennes föräldrar var. Förvecklingarna och kärleksdramerna är så många att de skulle kunna göra Alexandre Dumas den äldre grön av avund.
Mitt i alltsammans övergår filmen till en musikvideo, med refrängen om att ”allting ordnar sig”. Happy ending à la Bollywood blir tittarens lön.
Två saker är bra här: musiken och fotot. Och så drömlandet Italien (där alla talar perfekt engelska). Filmens unga målgrupp förbereds för må bra-filmer som Under the Tuscan Sun eller Eat, Pray, Love.
Filmen marknadsförs som en blandning av drama, romantik och komedi. Om jag ska lita på de tonårsflickor som satt bredvid mig i salongen var det enda komiska momentet Mikko Leppilampis entré som indierns vän. Undrar om Andreas Wilson och Richard Ulfsäter framkallar lika mycket munterhet i Sverige: också de gör var sin biroll i filmen.
Som uppväxtsaga är Den italienska nyckeln otidsenlig. I synnerhet efter Tim Burtons Alice i Underlandet. Att passivt vänta på en drömprins? Hellre ger jag min trettonåriga dotter en DVD med Angélique-filmerna.
Zinaida Lindén
Den italienska nyckeln. Manus och regi: Rosa Karo. Foto: Gianni Giannelli, Ville Tantu. Musik: Tuomas Kantelinen. I rollerna: Gwendolyn Anslow, Joana Cartocci, Moose Ali Khan, Mikko Leppilampi. Romantiskt tonårsdrama. Finland, Storbritannien, Italien, 2011.
