Två 11-åriga pojkar råkar i slagsmål. Den ene får två tänder utslagna. Kort efter incidenten möts pojkarnas föräldrar för att på ett civiliserat och vuxet sätt diskutera det som hänt. Carnage, Roman Polanskis version av Yasmina Rezas berömda teaterpjäs Massakerguden är ett exempel på filmad teater, ett verk som bygger helt och hållet på dialog.

Eftersom Polanski inte är välkommen till USA inspelades Carnage i Paris. Den långa diskussion på fyrman hand som äger rum hemma hos det ena äkta paret börjar smidigt, men spårar snart ur. Barnens bråk kommer i skymundan. I stället frodas här anklagelser, bekännelser, felsägningar. Den moderna medelklassens fördomar och villfarelser blottas. Flera gånger tänker besökarna gå sin väg men vänder i dörren – och samtalet börjar på nytt. Hela tiden ringer en mobiltelefon: den ”skyldige” pojkens pappa (Christoph Waltz från Inglorious Basterds) pratar om affärer som gäller hans läkemedelsfirma. Då och då blir ”offrets” far (John C. Reilly) uppringd av sin gamla mamma. Det kommer fram att hon tar en medicin som tillverkas av den ovannämnda firman, ”rena rama giftet” som gett upphov till ett åtal. Än ägnar sig papporna åt tuppfäktning, än kommer deras fruar (Kate Winslet och Jodie Foster) med bitchiga kommentarer. Filmen är uppbyggd som en intrikat dans som går runt, runt, med upprepningar och partnerbyten. Ibland gaddar kvinnorna ihop sig mot männen eller så visar någon av de inblandade plötsligt förståelse för ”fel” äkta hälft. Vissa förvecklingar är dråpliga, andra bara osannolika. En scen kulminerar i att kvinnorna börjar gapskratta. Visst är denna scen skojig, men skrattet känns pinsamt, som i en färdigskrattad tv-serie. Winslets rollfigur för tankarna till hennes frustrerade hjältinna i Revolutionary Road. Fosters konstintresserade, smått hysteriska dam verkar vara den som håller ihop scenerna tills en 18-årig maltwhiskey gör entré och alla de inblandade blir fulla. Finalen är fiffig men förutsägbar. Den känns skön att vara med om efter en lång klaustrofobisk diskussion mellan fyra människor. Carnage är en comedy of manners med mörka undertoner. Den är lika skickligt regisserad som det dialogbaserade relationsdramat Nader och Simin av Asghar Farhadi. Till skillnad från det är Carnage en äktenskaplig fars utan någon djup dimension. Det som man saknar mest är den mänskliga värmen. Polanski och hans team gör sitt bästa, men sannolikheten är stor att en välspelad scenversion av Rezas pjäs är mera effektiv och underhållande än filmen.

 

Zinaida Lindén

Carnage. Regi: Roman Polanski. Manus: Roman Polanski och Yasmina Reza, efter hennes pjäs. I rollerna: Jodie Foster, John C. Reilly, Kate Winslet, Christoph Waltz. Dramakomedi, 2011.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.