Med gemensamma krafter bygger Libera Terra ett maffiafritt land.
– Se vad dom har gjort, utbrister Antonio Turri emellanåt, då vi kör genom den söder om Rom belägna staden Latina. Vi är på väg för att besöka några områden kontrollerade av den italienska anti-maffiaorganisationen Libera.
Turri är organisationens Romavdelnings, det vill säga Lazios, ansvarsperson och den enda före detta polisen inom organisationen. Här finns maffian överallt: hus byggda utan lov, självgjorda vägar, tvättade pengar, gifter i jordmånen, nedskräpning, maffiabetong.
Söderns maffior – främst Cosa Nostra, Camorra och ’Ndrangheta – har tagit sig norrut ända sedan 1960-talet. Under de gångna årtiondena har de enligt Turri i tysthet blivit en del av de lokala systemen. En mindre fredlig samexistens än så här tänker han och andra aktiva inom Libera inte tåla.
kulturen mot maffian
Libera, organisationen som ställt sig emot maffian, har genom sina underorganisationer kontroll över cirka sextusen från olika maffior beslagtagna markplättar runtom i Italien. Enligt lagen har staten rätt att ge bort land som konfiskerats från kriminella grupperingar till allmänt bruk.
De huvudsakligen med frivilligarbete underhållna områdena producerar ekologiska produkter, kultur och till och med turistservice under varumärket Libera Terra (Fri Jord).
På de fem hektar som vi är på väg för att se låg ännu ifjol ett illegalt turistcentrum komplett med solstolar och trailers. Nu kommer det med hundra frivilliga ungdomars hjälp att förvandlas till Villaggio della legalitá, Laglighetens by, Liberas nationella kuturcentrum för ungdomar.
”Maffian är en kultur, och den måste bekämpas med kulturen som vapen”, som Turri uttrycker saken i ett nötskal. Enligt honom krävs det också officiella krafter i kampen mot maffian, men det viktigaste är ändå medborgarnas ansvar och engagemang. Utan det kan maffian inte besegras.
Rädslan kan besegras
Centret håller nu på att renoveras, eftersom det vandaliserats redan en gång.
– Det brukar gå såhär varje gång vi kommer till en ny konfiskerad plats, förklarar Turri.
Enligt honom försöker ”de”, det vill säga Camorran (fast än så länge obevisligen), skrämma bort samfundets medlemmar.
Trots att Turri under sina år som polis till och med fått en brevbomb hem och alltid går beväpnad, förfasar han sig inte över de kontinuerliga hotelserna och attackerna mot Libera. Enligt honom är stadens invånare rädda för maffian, men ungdomarna i Libera visar med sin närvaro exempel för de andra. Enda sättet att vinna över maffian är att inte ge efter för deras främsta vapen, själva rädslan.
Liberas mål är att föra samma medborgare och visa att det är möjligt att bygga ett samhälle och en kultur utan maffian. Utan våld, pengamakt och korruption. Trots att maffian under senare tid bara ser ut att ha vuxit och spridit sig, tror Turri att man vinner kriget genom enskilda slag, steg för steg.
Den i grund och botten individualistiska maffians motkraft finner man enligt honom i det gemensamma.
– Här är tanken att man är ett samhälle, att man står eniga. Och att man tillsammans bygger en framtid och en nutid för de unga, konstaterar han oförskräckt.
Veera Vehkasalo
övers. Otto Ekman
