Vad är viktigast med choklad? Inte sötma utan bitterhet, menar Angélique (Isabelle Carré), en kreativ chokladkonditor. Jean-René (Benoît Poelvoorde) som driver en anrik, men konkursfärdig chokladfabrik instämmer.
Den gemensamma passionen för choklad gör att dessa två dras till varandra. Tyvärr är det inte enbart choklad de har gemensamt utan även en viss känslostörning. Angélique svimmar när hon ska tala inför publik. Jean-René är så blyg att han svettas mest hela tiden och måste byta skjorta flera gånger under en och samma kväll. Medan Angélique ränner på möten för les émotifs anonymes (anonyma känslomänniskor) försöker Jean-René utföra uppgifter som han fått av sin psykoterapeut: att bjuda någon på middag, att röra vid någon …
Många känner sig nervösa när de ska ut och träffa främmande människor. Få har så stora problem att de behöver hjälp med det som kallas för social fobi. Regissören Jean-Pierre Améris och hans team skapar något roligt och rörande ur all ångest. Parets första dejt då Angélique febrilt försöker hitta på ”lämpliga” samtalsämnen som Mellanöstern eller engelskt måleri hör till filmens bästa.
Kommer chokladen och kärleken att segra? Visst. Améris bjuder knappast på någon ny approach när det gäller temat ”Kärlek med förhinder”. Finalen är förutsägbar, men sagan har ändå rätt mycket charm. Den handlar om att våga leva sitt liv och ta risker.
Festligt med en fransk film som inte sällan får en att minnas Amélie. Här möter man några gamla bekanta: för att peppa sig själv sjunger Angélique I Have Confidence, en av Marias sånger ur Sound of Music – på franska. Det att Angélique och Jean-René i misstag blir inkvarterade i samma hotellrum är en klyscha, men den balanseras rätt så effektivt i följande episod som utspelas på en restaurang med rysk zigenarmusik.
Det är svårt att inte känna för filmens fumliga kärlekspar. Améris lite väl tama och farsartade komedi når ända fram tack vare huvudrollsinnehavarna. Birollerna däremot kunde ha blivit roligare. Fransyskan Isabelle Carré och belgaren Benoît Poelvoorde spelar med oförminskad intensitet. Tillsammans skapar de en fond av existentiellt allvar också i de dråpligaste scenerna. Choklad ska faktiskt vara aningen bittert.
Zinaida Lindén
Les émotifs anonymes. Romantisk komedi. Frankrike/Belgien 2010. 80 min. Manus: Jean-Pierre Améris, Philippe Blasband. Regi: Jean-Pierre Améris. Foto: Gérard Simon. Musik: Pierre Adenot. I huvudrollerna: Isabelle Carré, Benoît Poelvoorde
