Blygsamhet är det säkra betet när man fiskar efter beröm.
Det vet må bra-kungen Lasse Hallström. Alla tre huvudpersoner i Laxfiske i Jemen är klädsamt blygsamma av sig: vetenskapsmannen Jones (Ewan McGregor) som ser ut att ha sålt smöret och tappat pengarna, den språkbegåvade skönheten Harriet (Emily Blunt) och den ofattbart rike shejken (Amr Waked). Den som är allt annat än blygsam är Kristin Scott Thomas vars manipulativa men roliga hjältinna är det enda som ger Hallström rätt att kalla sin försiktiga mysfilm för komedi. Det är länge sedan han gjorde stora filmer som Gilbert Grape.
Laxfiske i Jemen bygger på en ovanlig story. Själv har jag inte läst Paul Tordays roman, men enligt många källor är boken en politisk satir om Storbritannien och Jemen. Den rike shejken bryr sig om bara en sak: flugfiske. Han äger ett par gods i Skottland, men en dag får han för sig att introducera laxfiske i sitt torra hemland. Via sin ekonomiska representant i London (den vackra Harriet!) kontaktar han den brittiska regeringen och fiskexperten Jones – som tvingas att göra en sannolikhetskalkyl för projektet. Att flytta 10 000 laxar från Skottland till Jemen är inte billigt. ”Hämta två ryska Antonov-fraktplan”, säger Jones.”Det ena för fisken, det andra för pengarna.”
Den första halvtimmen är lekfull och sprudlande. Den verbala duellen mellan Jones och Harriet är njutbar. Scott Thomas är storslagen som den brittiske premiärministerns informationssekreterare. Efter att en bomb exploderat i en moské i Afghanistan behöver Storbritannien bättra på sin image i Mellanöstern, menar hon. Laxprojektet verkar hur tokigt som helst, men det passar hennes ändamål. Så reser Jones och Harriet till Jemen. De är ett par genast från början, men han är gift och hon har nyss börjat dejta en soldat som tyvärr skickas till Afghanistan. Med andra ord är det kärlek med förhinder.
Filmen bjuder på hisnande vackra vyer från Skottland och Jemen. Vattnets befriande skönhet och kraft får mig att minnas Hallströms film Sjöfartsnytt. Han är bra på att använda sig av symboliken fisken – människan. Att gå vidare med sitt liv, att simma motströms, är filmens tema. Värre är det när Hallström försöker skildra människor från Mellanöstern. Här finns bara två typer av araber: en mystisk vis man (shejken som resonerar om flugfiske som religion) och så en fanatiker/terrorist.
Kort före Laxfiske i Jemen såg jag The Dictator med Sacha Baron Cohen. Vad anser Jemens fattiga folk om sin shejks påkostade visioner? Kanske Baron Cohens rollkaraktär har rätt när han talar varmt om fördelarna med en diktatur.
Zinaida Lindén
Laxfiske i Jemen. Komedi. Storbritannien. 2011. 107 min. Manus: Simon Beaufoy, efter en roman av Paul Torday. Regi: Lasse Hallström. Foto: Terry Stacey. Musik: Dario Marianelli. I huvudrollerna: Emily Blunt, Ewan McGregor, Amr Waked, Kristin Scott Thomas.
