Lola (Miley Cyrus) är i den åldern då allting känns jobbigt: kärleken, skolan, kompisrelationerna. Efter att ha blivit dumpad av sin pojkvän inser hon att hon dras till sin bästa vän Kyle (Douglas Booth). Det gäller att vara cool och spela sina kort rätt: Kyle kommer säkert att tycka att det är patetiskt att hon blivit kär i honom. Eller?
Till sist blir de ihop, men det är bara början på en massa förvecklingar och missförstånd. Tonårslivet är ingen dans på rosor. Kyle har en despotisk pappa som slår sönder hans gitarr. Lola har en jämt bekymrad mamma (Demi Moore) som vill att hennes dotter ska ”göra det” bara med rätt pojke – samtidigt som hon lobbar för kvinnors rätt att ligga med vem de vill. Lolas mammas känsloliv är rätt så snårigt. Hon och Lolas pappa är frånskilda, men hon dejtar honom i smyg. Samtidigt låter hon sig förföras av en ung polis. Hon anförtror Lola och hennes två yngre syskon åt mormor som är alltför benägen på alkohol. Tillsammans med sina väninnor (bl. a. Gina Gershon) röker hon gräs i sitt kök.
Att låta föräldrarnas liv bli en återspegling av deras barns är ett väl beprövat komediknep (tänk kidults). Här kompletteras det av den goda relationen mellan mor och dotter – en raritet i dagens film. Personkemin mellan Cyrus och Moore värmer.
Fransyskan Lisa Azuelos har regisserat LOL: Laughing Out Loud i sitt hemland (2008), med Sophie Marceau i rollen som mamman. Som en duktig värdinna beslöt Azuelos att servera samma rätt en gång till, med amerikanska råvaror. Här finns en ”film i en film” som handlar om en skolresa till Frankrike: lite väl mycket MTV-stil, klädshopping, poserande framför fontäner. Ungdomarna bor hemma hos några franska värdfamiljer. Tyvärr blir det inte så roligt som det hade kunnat bli: man driver med fransmän på ett bekant sätt och även med utvecklingsstörda.
Miley Cyrus är helt ok som den rastlösa Lola, men själv har jag svårt att se hennes unika filmkvaliteter. Lolas väninna Emily (Ashley Hinshaw) står för en av filmens dråpligaste (och mest vågade) scener à la Superbad – som involverar en rå kyckling. Emily har en hemlig relation med skolans nörd (Michael Cera-kopian Adam G. Sevani) samtidigt som hon suktar efter en snygg trigonometrilärare.
Medan Emilys mamma (Nora Dunn) skäller ut henne för en enda åtta rycker mamman till Lolas väninna Janice på axlarna åt sin dotters höga vitsord: hon är ju söt, varför besvära sig när hon ändå kommer att gifta sig rikt?
Denna detalj får mig att längta efter mer sådant: överraskande repliker, nyanserade relationsskildringar. Tyvärr avrundas filmen på ett traditionellt sätt med en grande finale där alla försonas med alla.
LOL kan rekommenderas till frustrerade mammor och deras tonårsdöttrar, gärna i sällskap med varandra.
Zinaida Lindén
LOL. Romantisk komedi. USA. 2012. 1 h 38 min. Manus: Lisa Azuelos, Kamir Ainouz. Regi: Lisa Azuelos. Foto: Kieran McGuigan. Musik: Rob Simonsen. I rollerna: Miley Cyrus, Demi Moore, Douglas Booth, Ashley Hinshaw
