Det var den gröna Helsingforspolitikern Emma Kari som drog parallellen och det grämer mig att jag inte gjorde det själv. Mannerheim är Finlands Muhammed. 87 procent av dem som svarat på Ilta-Lehtis gallup godkänner inte att Mannerheim porträtteras av en svart man. För ”det finländska folket” är det här en lika grov överträdelse som det för konservativa muslimer är att man tecknar nidbilder av Profeten.
Utropet i rubriken är ett som hängt i luften ända sedan uppgifterna kom om att den nya Yleproducerade filmen Finlands marskalk är inspelad i Kenya med lokala skådespelare och regisserad av en kenyansk regissör. ”En svart man spelar Mannerheim” ropade Ilta-Lehti ut på tisdagen förra veckan, medan Ilta-Sanomat försökte vara mer diplomatisk genom att kalla skådespelaren Telly Savalas Otieno för ”mörkhyad”. I Helsingin Sanomats intervju säger Savalas Otieno själv att han först efter inspelningen fick en biografi över Mannerheim och efter att ha läst den fick skrämselhicka. Frågan är om han trots det till fullo kan förstå vilket getingbo han med sin rollprestation sticker pinnar i.
Det här är inte första gången Mannerheim porträtteras på ett annorlunda sätt, vi minns fortfarande ramaskriet efter Katariina Lillqvists animation där det antyddes att marskalken var homosexuell. Efter det kunde man tänka sig att det inte skulle vara någon större kontrovers att den finländska nationalhjälten porträtteras av en utländsk skådespelare. Snarare hade väl folk knutit sig dubbla av stolthet om en Hollywoodfilm med t.ex. Johnny Depp i huvudrollen hade porträtterat Mannerheim.
Men nu är det ju inte skådespelarens utländska ursprung som är problemet, utan att han är – just det – svart. I de rubriker som smälldes upp på kvällstidningarnas webbsidor förra veckan och i på diverse nätforum ser vi igen ett tecken på att rasismen lever och mår bra i Finland. I stället för att ta fasta på nyheten om att ett utländskt filmteam spelat in en film om en finländsk storman, är det den svarta Mannerheim som är det stora samtalsämnet. Att tala om historieförvrängning bara en dålig ursäkt för att skyla över rasismen – ingen kan väl på riktigt fantisera att folk kommer att se filmen och tro att Mannerheim var svart och bodde i Kenya?
Nej, problemet är att många ser det som en skymf mot Finlands stora hjälte att han porträtteras med mörk hudfärg. Och det var också kring det som medierapporteringen i första hand handlade om under den veckas tid som debatten gick som hetast. Kvällstidningarna tutade ut rubriker som endast hade ett tunt lager fernissa över den populism som rasistiska anspelningar erbjuder, och dagspressen var inte sen med att hoppa på ”den svarta Mannerheims” tåg. Det var rent sorglustigt att följa med den direktsända presskonferensen där producenten Erkko Lyytinen fick svara på journalisterna frågor. Den stora frågan var det faktum att filmen gjordes i Kenya. En av journalisterna frågade upprepade gånger i vilket skede Yles vd Lauri Kivinen fick veta om det faktumet och hur ”väl insatt i detaljerna” han var. Vad hon menade var naturligtvis om Kivinen visste att filmens Mannerheim var svart.
Det är iögonfallande att den här typen av smygrasism går obesvarad, inte bara i kvällspressen, utan också i våra seriösa tidningsdrakar. I stället för att ta fasta på den rasistiska diskussionen, går man med i den och utnyttjar det ”underhållningsvärde” som debatter av den här typen för med sig. Man skulle önska sig lite mer av de ledande mediala agendasättarna i landet.
Janne Wass
